- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
193

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITERATURANMÄLNINGAR. 193

mycket väl att hålla novitier på mattan eller till ordningen der
det behöfdes. Å andra sidan var A. visserligen både älskad och
för sin lärdom högt respekterad af ungdomen, men att han en
gång valdes till skånska nationens kurator, är, efter hvad rec.
kunnat utröna, lika oriktigt som att han flere gånger af promo-
vendi anmäldes till att bli honorarie philosophie doctor. Detta
senare hände ex gång (1853), hvarken förr eller senare. Att
fakulteten ej utnämnde A., bör knappast förvåna någon, om han
också ej känner förhållandet mellan A. och promotor, hvilket
väl icke ensamt var promotors skuld. Ännu har veterligen ingen
fakultet utnämnt hedersdoktor på en samling oexaminerade stu-
denters initiativ. Petitionärerna togo Fakultetens afslag lätt; det
var ej någon utmärkelse för A. att ställas i led med dem, och för
A. var hela saken likgiltig eller snarare motbjudande. Då han 1857
af universitetet i Breslau kallades till doktor och derom i ett
långt och artigt bref underrättades af Prof. Roemer, var det hans
vänners förtjenst, att ej brefvet kastades på elden. Det är sant,
att Å. först efter denna händelse och vid 52 års ålder kallades till
docent i Lund. Detta gifver förf:n anledning till ett försmädligt
utfall mot Lunds universitet; men hvad skulle klandraren ha sagt,
om fakulteten och palzontologiens närmaste målsman der zzet af-
seende fästat vid det ampla erkännande, som af en berömd auk-
toritet kommit A. till del? Någon speciel målsman hade pale-
ontologien i Lund, såsom väl ännu på månget ställe, icke, och
de utmärkelser, som komma lärde män till del från lärda sam-
fund, bero väl ofta derpå, att de inom dem hafva fackkamrater
eller medarbetare. — Angelin, som aldrig tagit något steg för
att närma sig universitetets..professorer eller styrelse eller öfver-
hufvud på något sätt stått i beröring med universitetet som in-
stitution, var samme person före och efter 1857. Såsom äkta
vetenskapsman och utan något annat mål i lifvet, visste han rätt
väl, att han aldrig blefve färdig med sina studier; hvarken var
han, som vetenskapsidkare betraktad, öfverliggare eller betrak-
tade han sig som sådan eller ansåg han sig förföljd och tillbaka-
satt, utan lefde nöjd i sina ringa men icke nödstälda eller ru-
skiga förhållanden, lyckligare och mera aktad, än, enligt hvad
vi sport, fallet var i Stockholm, dit han väl kände sig vara kallad
för sina samlingars skull och ej för sin persons. Det hade varit
billigare af förf:n att i de karakterens egenheter, hvilka A. röjde
i Stockholm, finna en förklaring af hans sena ’lycka’ fr Lund
än att anklaga Lund för hvad han icke blef, helst förfin omöjli-
gen kan bevisa, att denne egendomlige man kunznat blifva annat
eller mer, om han fyrtio år förut förflyttats till Stockholm, eller att
påstå, att A. under sin studenttid i småstaden ’tagit skada till
sin själ’, ett uttryck, hvilket förf:n för öfrigt bort förklara för
att ej missförstås. Vi veta ej, om förf:n brukar orden i deras
verkliga bibliska eller annan religiöst moralisk mening; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free