Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STORM. 211
söder om prestgårds-trädgården, långt ute i marken med en
tät pilallé upp till den svarttjärade porten. — Vid middagen,
till hvilken man var bjuden klockan ett, men som blef kloc-
kan 6 på e. m., sutto alla kristningsgästerna kring ett stort
hästskobord, uppdukadt med rågade siktebrödskorgar, släta
stora smörtoppar, pepparrotskött och kokta höns, strödda
med stött kanel, sockerkakor och spettkakor i massa. Midt
emot de unga flickorna — prestamamsellerna — satt ett
lejon från närmsta lilla grannstad, Trelleborg, som med all-
var och eftertryck, medan han förstulet blickade på dem,
försäkrade en gammal hvithårig bonde, »att det i sanning
fans en ande i naturem. Hvilket ingen der fann sig för-
anlåten att förneka.
När prestgårdsfamiljen hade gått sjövägen hem från
gillet, hade det susat sällsamt i pilarne, och ett entonigt
sorl hade hörts från hafvet.
»Hör, hur sölan går», sade ungfar i gården, som följde
prosten ett stycke på väg, »hon hörs i öster; då tar de’ nock
te å blesa me’ makt».
Ja, det blir ett herrans väder», sade prestfar med dof
stämma, »det kyler i min rygg>.
Den rare gubben, der han stultade fram, hög, ärevördig,
gråhårig och älskad — huru ofta var ej hans rygg familjens
unga medlemmar till sorg och förtret, och huru ofta hade
ej hans olycksprofetior angående väderleken satt dem ur
humör! De visste alltför väl, att när hafvet lät höra »sölan»,
och när det kylde i fars rygg, då var det inte lönt mödan
att titta på barometern.
Men det var oförskräckta och härdade slättboflickor.
Det skulle gå bra långt, om de skulle låta hindra sig från
badpromenaden; vanligtvis skedde detta blott, när det såg
ut att bli åska — åskan drogs alltid mot hafvet, och man
kunde från prestgårdens fönster se blixt efter blixt slå ned
i det mörka vattnet — men litet storm! Strunt — då först
var det friskt! I synnerhet i östlig vind — då böljar det
alltid mest dernere vid sydskånska kusten, och då är vattnet
alltid varmt.
Hur skönt var det ej att stå på den lilla badhustrappan
och hoppa bums ned i det grågröna vattnet! Den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
