Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramatisk konst.
Revy höstsäsongen 1886.
Af våra dramatiska konstnärer har den främsta af dem på
qvinnosidan, Elise Hvasser, endast visat sig i ex rol, fru de
Thauzette i Dumas’ »Denise>.
Det är nu så ovanligt att få njuta af fru Hvassers talang,
allra hälst i en ny rol, att denna framställning med skäl må
föras till säsongens märkligaste.
Fru de ”Thauzettes rol lemnar rum för tvenne olika upp-
fattningar: en ytligare, mera populär, fladdrande, munter och
kokett, den andra mera genomtänkt, psykologiskt rutinerad och
allvarlig. Fru Bosin har föoreträdt den förra uppfattningen och
lyckats bra deruti, fru Hvasser har gjort sig till tolk för den
sistnämnda. För att kunna gifva någon djupare resonnans åt
denna ur Dumas’ gamla cocotte-dramer förirrade figur har fru H.
tagit fasta på de ord, Dumas låter den annars så flyktiga intri-
ganten fälla om sin son, sitt förhållande till honom och sina
känslor för honom. Den förra uppfattningen visar fru de Thau-
z2ette rastlöst arbeta för att komma sig upp i samhället, den
senare är mindre egoistisk och offrar knep och finter på den
moderliga kärlekens altar. Det komiska draget i fru Bosins fram-
ställning öfvergår till verklig affekt i fru Hvassers och förlänar
gestalten till och med en halft tragisk anstrykning. Moders-
kärleken är således grunddraget i fru Hvassers uppfattning, och
kring denna allt beherskande känsla gruppera sig list, koketteri,
inställsamhet, såsom medel och vapen i striden för sonen, ej
som karaktersdrag i och för sig. Dessa smådrag vore utan tvif-
vel omöjliga för en tragisk skådespelerska, egde hon ej fru
Hvassers mångsidiga böjlighet i uttrycksmedlen. Det demoniska,
majestätiska, vilda och kraftiga i fru H:s innersta begåfning trä-
der här tillbaka för en smekande demi-teint, en silkesfin mjukhet
och smidighet, som särdeles i scenerna med grefve de Bardannes
gifva en utsökt illusion. Nyansen i ord, ton och blick beherskas
här af fru H. med en lätthet och träffsäkerhet, som aldrig felar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
