Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER AF LECONTE DE LISLE. 225
han sätta sig in i och återge djurens själslif, som ju blott är gradskildt från
vart, kan han efter behag anta främmande verldsåskådningar, som voro sanna
för sin tid, så länge de uttryckte en längtan efter något gudomligt, som öf-
verensstämde med den tidens kraf. Lifvet är i hans ögon ett: växt-, djur-
och menniskorikena äro successiva yttringar af en och samma allt omfat-
tande själsverksamhet, som söker att känna sig sjelf. Aboma-ormens dolce-
far-niente, der han ligger och gassar sig på en holme i den sydamerikanska
floden, tills hungern drifver honom ut på jagt i urskogen efter hans vanliga
föda, en hind eller en menniska eller en jaguar — detta skildrar han med
samma sympati som ungmöns siesta i sykomorens skugga, der luftens vagabond,
fjäriln, vännen af röda blommor, kommer och sätter sig på hennes mun, som
myser vid drömmat om anade kärleksfröjder, hvilka dock skola skada hennes
skära hy mera, än solens heta strålar förmå. Här är han malajisk hedning,
hår barsk kelt, här gudaförtrogen grek, här fanatisk medeltidskatolik o. s. v.
Äfven skandinavernas gamla verldsåskådning är honom bekant, och vi bli ej
litet öfverraskade, då vi i en fransk diktsamling stöta på namn sådana som
Les Nornes, Angantyr, Hialmar, la fille d’Ylner, Upsal, Valhalla. Allt är
framstäldt i konkreta bilder, allt med samma säkerhet i tonen och lokalfär-
gen och allt med samma sympati. Men denna sympati är pessimistens:
skalden fasar inför det varandes eviga och ändamålslösa ström, och hans
majestätiska dikter påminna ofta om Turgenjeffs fantasier i dennes sista
arbete "Senilia".
1.
Örnens jagt.
När morgonrodnan fram ur öster går,
mongolerhimlens konung, örnen, svingar
sig upp och lik en solskärm stilla står.
En stund han spanar, lyft af spända vingar.
Der nere boet bygdt på kullen är,
och ungars pip hit upp så matfriskt klingar.
Hästhjordar gå och beta här och der
på ändlös stepp, ej stängd af klippors väggar;
än vållar dagens glöd dem ej besvär.
Ett sto sitt föl på frodig gräsvall däggar.
En rusar ystert fram med upplyft svans,
en muntert slår bakut, en annan gnäggar.
Ny Sv. Tidskr. 7:de årg:s 4:de och s5:te häften. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
