Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
TRE DIKTER AF LECONTE DE LISLE.
Hans sida svettig häfs, af kampen trött.
Han stegrar sig, han dessa vingar ryster,
som slå och piska huden af hans kött.
Han ilar genom öknen, hjelplöst dyster.
Ibland han dignar utan andedrägt
blott för att strax begynna åter yster.
Till sist af fåfäng kraftansträngning bräckt,
med fradgig tandrad, tungan ut ur munnen,
han störtar på sin stepp med blicken släckt.
Snart der en hvitnad benhop blott blir funnen.
Men örnen, jägaren på öknens fält,
är nu med en bit färskt till nästet hunnen.
I qväll blir hungrigt yngel tillfredsstäldt.
2.
Grefvens hufvud.
Jernstakar lysa under bonadt tak,
som ter sig mörkt och tungt med grofva stockar.
Man hör blott torrvedsstickors korta sprak.
För öfrigt intet ljud. I spridda flockar
moresker, väpnare och svenner stå;
ej något deras trötta blickar lockar.
Man mellan skåpen hängt på murar grå
svärd och standar, från saracener vunna,
och hjelmar blänkande, med svärdshugg på.
Ej bordet, tyngdt af rätter, tyckes kunna
förströ don Diego, som i tankar ser
sin heder och sin lefnads glans försvunna.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
