Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
TRE DIKTER AF LECONTE DE LISLE.
Han lutar pannan tungt mot handen ner.
Längs skägg och jacka rinna bittra tårar.
På mat och dryck den ädle akt ej ger.
Med tusen griller han sig rastlöst dårar:
forn bragd och hämndlust hvälfvas i hans barm,
och sjelfanklagelse hans hjerta särar.
Som hästen på sitt betsel, på sin harm
han tuggar, och han tänker i sitt sinne,
att grafven tör ge ro från verldens larm.
Blott en af sönerna har åldern inne,
Rui Diaz kan rentvå denna kind, som har
af obestraffad skymf ett blodigt minne.
O ve den dag, som hederns dödsdag var,
o fäders dygd, som hånet djerfdes gäcka,
o anlete, som bär din skamfläck qvar!
Don Diegos drömmar in på natten räcka.
Än intet sliter hans bedöfnings band,
ej salsdörrns hesa gångjern honom väcka. |
In träder don Rui Diaz. Hans mördarhand
ett hufvud framför gamle riddaren svingar |
och ned det sätter, grått af svett och sand.
En blodström utför duken fram sig tvingar.
— »Höj pannan, fader! Se, jag till ditt hus,
som Gud beskydde, hedern återbringar.
Din sköld på nytt kan stråla ren och ljus.
Jag utslet tungan, tisteln ned är slagen.> —
Stum gubben är vid nya känslors brus.
/
Dock snart han ropar: Ȁr jag ej bedragen,
o säg, min son? Men detta hufvud göm!
Det mig förstenar med de hemska dragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
