Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref till —-,
Stockholm i Januari 1886.
Min käre vän! Du klagar öfver, att Du, medan Du är stadd
på resor, icke hinner följa med vår inhemska literatur, och ber
mig derföre hålla Dig au courant dermed, men besinnar icke,
att hvad jag dervid kan ge Dig icke är annat än min mycket
subjektiva uppfattning, och den säger väl litet om literaturen,
men lätt nog för mycket om mig sjelf. Dock i en tid, då hvar
och ex skrifver >sig sjelf», t. o. m. i offentligt tryck, torde ej
vara för mycket vågadt att förtro något deraf åt en god vän.
Den subjektivitet i skrifsätt, som vidlåder såväl den offentliga
kritiken som författarskap i allmänhet, är ett tydligt kännetecken
på en jäsande tid, och kan vara intressant nog, när subjektet är
intressant, men konstnärligt moget och utveckladt blir detta sätt
aldrig. Också förekommer — med undantag af Ibsens författare-
skap — icke mycket i vår nordiska literatur, som kan få namn
af verkliga konstverk. Goda detaljstudier nästan öfverallt, frisk-
het och kraft i karaktersteckning här och hvar, — konseqvens
och afrundning aldrig! De största förmågorna återfinnas, naturligt
nog, inom den realistiska skolan, och lika naturligt — den största
omöjligheten till konstnärligt objektiv framställning och utveckling.
Deras uppgift ligger dem för nära; de afbilda ett stycke, brutet
ur verkliga lifvet, med fotografisk noggrannhet och trohet, men
också med den fotografiska sanningens torrhet och brist på andlig
sammanfattning af dessa lifvets yttre drag, som de hopa. Hvem
som helst som lär sig handtverket och skaffar sig instrumenter,
kan bli fotograf, men vilkoren för att återge en sann och till-
fredsställande bild med pensel eller penna återfinnas icke annat
än hos den ingifne konstnären. som under träget arbete förvärf-
vat medlen att ge uttryck åt hvad som bor i£n0m honom. Också
läser jag sällan något af de s. k. realisternas böcker eller ser
något af deras dramatiska arbeten utan att tänka: det der kan
Ju hvem som helst med litet grupperingstalang göra efter, — och
det tänker jag aldrig inför ett verkligt konstverk. Men ännu en
annan tanke tvingar sig städse på mig, den nämligen: Gud ske
lof, att jag icke är ung! Och denna tanke gäller icke allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
