Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 SVENSK VERS.
försvinner hon för oss i det gåtfulla; de båda parallela dikterna
»På forna villan» och »I säkerhet» stå som ett löst bihang och
tyda på, att författaren vill ju förr dess hellre bli fri från allt-
sammans.
Båda dessa diktcykler hafva det felet gemensamt, att deras
älskare äro blotta skuggbilder, som stryka öfver taflan, obe-
stämda figurer, som man ej lyckas få klara för sig; i synnerhet
förefaller »vännen> i den sista afdelningen endast som skuggan
af en hvardaglig don Juan,
Poemen i tredje afdelningen, »Från pojkåren», bestå till
största delen af något väl mycket protokollsmessigt affattade barn-
domsminnen och snustorra referat af »den lille Karls» mandater
i hem och skola. På mer än ett ställe påminna de starkt om
de små anspråkslösa rim, som stå under teckningarne exempel-
vis i »Barnkammarens bok», och om vår utmärkta konstnär-
inna Jenny Nyström vill utgifva ett andra häfte af dessa i barn-
kammaren omtyckta illustrationer, skall hon här rikligen erhålla
både motiv och text.
Ett par undantag finnas visserligen, såsom »Jultiden II»
och »På höbergningen»; den senare är präglad af en lustigt
naivt skälmaktig ton, hvilken de andra sakna; äfven är »På
nattgammal is» en frisk vintervisa. Men i det hela taget visar
denna afdelning ett betänkligt aftagande. Man riktigt häpnar
öfver, att en verklig skald så kan tackla af och mattas.
Förf. gör sig ibland skyldig till slarf i formen; denna är
ofta ovårdad och sjelfsvåldig, öfvervägande i den sista afdelnin-
gen, men äfven här och der i de båda förra, exempelvis på
sid. 77, der damen utbrister:
"Och har jag ej väntat,
förgåfves i veckotal,
och väntat så spändt att" o. s. v.
Att kalla en ung flicka för ett »sjuttonårigt» (sid. 3) eller
»femtonårigt (sid. 62), stycke» förefaller äfven något stötande.
Högst egendomlig är den sport, som idkas på sid. 5, der den
unga flickan
”— kastar emellanåt tankspridd omkring
barnögon, stora och ljusa."
Att, som på sid. 68, »träda» två bruna barn i nya helg-
dagskläder är också litet besynnerligt.
Man frestas att tro, att titeln på dikterna af Anna A., /
svart och rödt, uteslutande afser deras yttre, ty vid genomläsan-
det af dem upptäcker man mycket litet af »svart> färgton, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
