Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.
saken — och för ett mycket förnöjsamt sinne torde det ofta
vara vinning nog.
Ett dylikt tillvägagående förbjuder sig själft äfven från
en annan synpunkt. Ändringar hvart 1o:de, ja hvart 20:de år,
det är ungefär detsamma som årliga ändringar, ty hvarje
om än så liten reform kräfver minst denna tid för att tränga
igenom; jfr t. ex. fv, som knappast förr än nu, nära 20 är efter
nordiska rättstafningsmötet, kan sägas hafva vunnit säker utsikt
till seger öfver qv. Men när redan den jämförelsevis ringa
ostadighet, som nu en tid bortåt rådt i vår ortografi, åstadkom-
mit inom pedagogiska kretsar en verklig förtviflan — hvilket
icke alls är att undra på —- hur skulle då våra skolförhållanden
komma att gestalta sig, om den nuvarande oredan gjordes
permanent och så att säga sattes i system? Prof. T. tycks
icke alls behjärta de för skolan häraf uppstående olägen-
heterna. Han betonar blott vådan af en fast ortografi och
anser, att »vacklan är ett godt, förutsatt att man vacklar
hän mot ett bättre» Ja visserligen, i jämförelse med ett
stelt kvarstående vid det sämre. Men låt oss icke glömma,
att all vacklan också innebär ett vacklande just mot det
sämre och icke kan kallas vare sig ett godt eller ett ondt,
förrän man får se, hvart det vacklande faller. Och att vackla
äfven i de punkter, där man icke behöfver vara ostadig, det
kan aldrig kallas ett godt. Bäst är dock i alla händelser
att hafva vunnit stadga / ett bättre, och icke blott vackla
hän emot det. Den som fruktar en fast ortografi — och
jag medger gärna, att fasthet utöfver en viss gräns, näm-
ligen den som det talade språkets egen stadga bestämmer,
icke är önskvärd — han kan lugna sig med den vissheten,
att äfven den mest radikala reform icke skall kunna hindra
vår skrift att vackla i många punkter, nämligen där uttalet
dels redan nu vacklar, dels framdeles blir vacklande i följd
af talspråkets ändringar. För öfrigt är det en besynner-
lig logik att — som prof. T. gör — varna för en fast orto-
grafi, hvilken måste »leda till outhärdliga förhållanden och
sluta med revolution», och därför motarbeta en grundlig
reform och förorda väsentligen status quo. Tankegången
tycks vara: om aft reformerades, som nu tarfvar förbättring,
blefve vår ortografi så god, att den för lång tid vunne ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
