Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.
att sällskapet »önskar en sådan stafning>, s. 28 förklarar han
sig »naturligtvis icke tro att det vill tillämpa dem, men an-
nars låter han oss upprepade gånger höra, att vi stadga
något sådant. Han betraktar nämligen vårt utkast som en
grundlag, den där förbjuder alt, som den icke uttryckligen
befaller; altså, sluter han, då bland ord, som stafvas med å,
uppräknas Aålla, men icke Aåller, och då intet stadgande
finnes, om att presens stafvas på samma sätt som infinitiven,
så har sällskapet stadgat, att presens af hålla skall skrifvas
Aoller. Detta resonemang, som gäller äfven för de öfriga
exemplen, må gärna vitsordas såsom logiskt, men jag
befarar icke att uttrycka mig för starkt, om jag ä andra
sidan säger, att det vittnar om en påfallande brist på vilja
att tyda allting till. det bästa"). Vare härmed huru som
hälst; za” man väl ritat hin håle på väggen — hvilket jag
för min del anser vara öfverflödigt — så bör man icke af
malplacerad artighet underlåta att prygla honom. 770r prof.
T. verkligen på den slutsats, till hvilken hans logik ledt
honom — och annars borde han naturligtvis aldrig använda
den till en förebråelse mot sällskapet — då synes ett helt
annat språk från hans sida vara på sin plats gentemot för-
slagets upphofsmän. Då bör han icke, £an han icke san-
ningsenligt säga, att de äro »dugande mäm, »med full rätt
högt uppburna vetenskapsmäm o. d. Det är hans plikt att
öppet utsäga, det de äro odågor, fullkomligt oförmögna att
taga befattning med vare sig vetenskap eller undervisnings-
väsende. Men han föredrager att låta läsarne af hans bro-
skyr på egen hand draga denna slutsats, och han går bort
och tvår sina händer. Han har ju sagt, att de äro »du-
gande», och kan icke hjälpa, om allmänheten mera litar på
sitt eget sunda förnuft än på hans artiga — om också något
otillräckligt motiverade — omdöme.
För min del vill jag formulera samhörighetslagen på
följande sätt: Föreställningar som — äfven af personer utan
specielt språklig bildning — ved nödvändighet associeras
med hvarandra, böra både för örat och ögat erhålla uttryck,
’) Någon högre grad däraf röjer sig icke häller i hans många gånger
upprepade beskyllning, att sällskapet vill afstafva ödnmy-wh, pålaga o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
