Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN. 273
som de af honom framdragna och klandrade vart, evad,
vilken o. d.
2) Ändringen träffar ordets början» och är därför »mycket
stötande». Trots denna omständighet föreslår förf. själf att
skrifva ärg, älg, älva (1), kvinna, kvast, kvar m. m.
3) Många af de ifrågavarande orden »hava vid sin sida
nära befryndade släktord, i hvilka den stumma bokstaven
blir hörbar, t. ex. ljud — lydelse, ihjäl — Hel, ljuta — lott.
Om halten af detta argument har redan ofvan tillräckligt
yttrats.
4) Ändringen skulle »sätta en ny klyfta emellan oss och
våra stamfränders. Detsamma gäller om förf:s förslag till
vidsträckt användning af ä-typen.
5) För den läsande »kunna Av, Aj, lj icke sägas med-
föra någon kännbar olägenhet. Försöket att utsäga den
begynnande konsonanten strandar i allmänhet på ljudförbin-
delsernas för svenska talorgan mycket obekväma form».
Alldeles detsamma gäller om /v, som förf. dock vill för-
enkla till v. För öfrigt står detta skäl i en anmärknings-
värd motsägelse till det följande.
6) Den i riksspråket stumma konsonanten »lever kvar
med tydligt uttal» inom »vissa områden af vårt land», »stora
nog för att ej alldeles kunna förbises, när det gäller en för-
ändring i något redan bestående». Och samme man, som
sålunda på grund af ett ganska sällsynt dialektiskt uttal
vill bibehålla dessa stumma konsonanter, föreslår dock att
utbyta e mot ä i massor af ord, som genom denna ändring
få en ofonetisk beteckning för innevånarne i Stockholm,
Södertörn, Gottland, Uppland, Jämtland, Västerbotten och
Finland, tillsammans omkring 1 million människor f) med
ett uttal, som i denna punkt knappast ens kan kallas dialek-
tiskt, och som säkerligen på grund af hufvudstadens stora
inflytande snart nog kommer att godkännas såsom riks-
språkets. För resten, om det anförda skälet bevisar något,
så är det just raka motsatsen, nämligen att de stumma
konsonanterna böra borttagas. Ty en god ortografi bör
återgifva det rätta uttalet, d. v. s. riksspråkets. Då nu dessa
konsonanter i vissa dialekter uttalas, så tjänar deras kvar-
”) Se Lundell, Om rättstafningsfrågan s. 118 ff.
Ny Sv. Tidskr. 7:de årg:s 4:de och s:te häften. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
