Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 «PROFESSOR ES. TEGNÉR OCH RÄTTSTAFNINGSFRÅGAN.
stående i skriften till att hindra det bortarbetande af dialekt-
uttalet och inlärande af riksspråk, som är skolans första och
kanske svåraste uppgift, men också en bland dess allra
viktigaste. Af samma skäl — bland andra — bör ej den
tvåfaldiga beteckningen (å och o) af å-ljudet bibehållas; ty
det mellan o och å liggande ljud, som för många lands-
ändars vidkommande skulle representeras af o-typen, tillhör
ej riksspråket. Detta är äfven prof. T:s mening, och han
är fullkomligt med på en enhetlig beteckning för å-ljudet
— i princip, men in praxi vill han — som vanligt — att
reformen skall anstå »»intill vidare». Och dock är, såsom
Lundell (anf. st. s. 104 ff.) visat, teckningen af å-ljudet en
bland de allra värsta stötestenarne för skolornas innevånare.
Också har detta förhållande allmänneligen behjärtats, ty de
många hundrade personer, som dels till mig insändt utlå-
tande rörande rättstafningssällskapets förslag, dels därom
yttrat sig på sammankomsterna, hafva med en sällspord
enhällighet yrkat på en vida radikalare utsträckning af
å-tecknets ") användning, än den förslaget innebar. Och
dessa yrkanden hafva ljudit lika högt från de näjder af vårt
land — hvaribland äfven 2ezz hembygd — där en dubbel
beteckning skulle hafva något fonetiskt stöd. Prof. T:s skäl
för att uppskjuta reformen, att nämligen »denna punkt visat
sig vara så synnerligen ömtålig för den del af Sverges be-
folkning, som i uttalet har kvar skillnaden» är därför, så
vidt jag vet, fullkomligt grundlös. Då är e-ä-reformen vida
ömtåligare och till sitt gagn långt mera omtvistlig.
7) De ifrågavarande orden äro »så vanliga, att de där-
för ej lätt tecknas oriktigt af den som icke har en alltför
ytlig bekantskap med boken och skrivpennan>. Men det är
just för dessa, ja, det är till förmån för nybörjarne, hvilka
?) Prof. T. anser det vara ”nästan naivt” att tro sig kunna "tvinga" in
& i "många hundra ord”, men finner intet naivt i samma, af honom föreslagna,
åtgärd med v för / och fo; och han betecknar det som "otroligt hänsyns-
Jöst" att föreslå d i stället för o såsom allmänt å-tecken. Nåja, kan han få
igenom hvad han anser vara "fullt rationelt”, att o blir allmänt d-tecken och
en ny typ införes för o-ljudet, så ser jag det mer än gärna. Men nog år
det mera hänsynslöst än vårt förslag — och han skyndar ock att förklara,
att det "ej är möjligt”; det förblir en from önskan, som dock duger till
argument mot vårt mera praktiska förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
