Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURANMÄLNINGAR. 285
gar flertalet af läsare, kommit att framstå såsom en advocatus, hvil-
ken beskyller sin motpart för synder, till hvilka denne, efter all
objektiv erfarenhet, icke är saker. Beskyllningen sjelf kan ju vara
en söt lukt för mången, men hon fotar sig icke. på inre sanning.
Hade författaren förlagt sin historia till de tiderna, när
Mäster Jon i Indviken var på »Presteskolen i Wittenberg» och
nappades med Gamle-Erik, eller när Peder Strom, prest i Bor-
gund i Sendmor, den lärde naturforskaren Hans Stroms fader,
band fanden i Strommene, eller åtminstone till början af detta
århundrade, då pilgrimer från vidsträckta delar af landet ännu
strömmade till Röldal i Ryfylke för att, om än icke derstädes
om natten binda den lede, dock öfva annan nattlig vidskepelse, så
hade hon framträdt som en tidsbild och skulle vunnit erkännande af
alla Nu är hon en anakronism och pretenderar fåfängt ett be-
rättigande, som hon ej längre eger. —
Hvad de öfriga berättelserna i häftet beträffar, så äro de
af ganska olika värde. Främst sätta vi uti rent literärt intresse
Vanbörding, om hvilken allt hvad godt vi sagt rörande första af-
delningen 1 »Såld till den onde» gäller.
Denna berättelse upprullar för oss, huru det tillgår i byg-
den, der de förmögna bönderna hålla ihop samt till traditionens
och förmögenhetens konsolidering äfven para ihop sina barn,
medan åter de fattiga och de från främmande håll inkomna få
såsom ovärdiga hålla sig på afstånd och vara nöjda med att
sjelfva deras tillvaro ej är ett brott. Men så kommer ibland äf-
ven dit in en makt från en annan verld, den oberäkneliga kär-
leken, och skär tvärs öfver beräkningarna, liksom det också å
andra sidan händer, att den ständiga stämpeln af ovärdighet till sist
föder verklig ovärdighet. I »Vanbörding> sker litet af hvartdera.
I öfversta utkanten af dalen bodde Åsbjörn Hegglid, en.
mörk man. Han var utsocknes, hölls för att vara kommen af
dålig slägt och hade förtjent mer penningar än någon viste.
Men han var en hård man, fallen för enslighet och blef kallad
Svarte Åsbjörn. Sedan han förfört en piga, gift sig med henne,
fåt en son och strax derpå blifvit enkling, vardt han än mer
ensam och mörk, och sonen, som blef kallad Leiv, växte upp
folkskygg och utan omhuldan. Gammalt folk spådde honom
också ’ett dåligt öde, ty han var af en dålig slägt, sade de, och
tog skam i arf af både far sin och mor sin.
Långt nere i socknen, i helt andra förhållanden, uppväxte
Alfhild på Dale, hon, som var kommen af ansedda och om-
tyckta föräldrar, och som var hållen för den fagraste i den
bygden. Rik var hon, och alla talade godt om henne. >»Den
slipper att klanka på giftet sitt, som får Alfhilds, menade de gamle.
Och dock slog kärleken sin osynliga tråd mellan Alfhild
och Leiv, och försynen hade bestämt dem till samma öde båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
