Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 LITERATURANMÄLNINGAR.
uti modern och hustrun, som smugit sig efter till kyrkan, hafva
två djeflar i qvinnohamn sända emot sig. Slutet är, att Bård
blir frälst, men modern död i ångesten.
Vi hafva tillåtit oss mycken utförlighet rörande denna pbe-
rättelse, som, ifall författaren ända till slutet kunnat hålla sig
uppe på samma höjd som i början, skulle hafva varit ett högst
märkeligt alster af realism, brukande romantikens bisarra fantasi
som medel. Nu afslöjar sig emellertid allt för klumpigt den po-
lemiska och aggressiva tendensen, och man kommer allt för platt
ur diktverket in i stridsskriften.
Ända till’ ganska långt in uti skildringen röjer man uti för-
fattaren ingen annan än, försatt i diktarskepelse, den entusiastiske
häfdaren af det nationella i språk och dikt, hvilken vi lärt känna
från så påaktansvärda sidor i boken >Den ny-norske Sprog- og
Nationalitetsbevegelse», och moment förekomma af den yppersta
finhet och sanning, t. ex. naturskildringarne, målningen af Gun-
hilds och Signes rivalskap, uppträdena mellan Gunhild och hen-
nes fader, sjögastens berättelse om Bård m. m. Och det, som
framför annat verkat nytt och uppfriskande, är, att författaren
handgripligen visat, huru hela folkfantasiens romantik mycket väl
har utrymme inom realismens former. Det är först, då man lär
känna prestens egendomliga populära diaboldogmatik, som man
anar oråd, och de skarpt framträdande öfverdrifterna visa snart,
att det är polemikern, som äfven i Arne Garborg drifvit ut
diktaren. —
Men nu upppstår för begrundningen en och annan ömtålig
omständighet: /Mär tilldrager sig »Såld till den onde»? Det står
ingenstans skrifvet. Man börjar berättelsen med intrycket af en
nutidsskildring. -— Den noggranne iakttagaren frågar sig derefter,
Avar historien sker, hvilket heller ingenstädes står angifvet. Som
emellertid gossen och hans käresta sjunga stef mot hvarandra,
föreställer man sig att, är det i våra dagar sagan timar, så är
det uppe i någon af de mest fornartade bygderna, såsom öfverst
i Sätersdalen eller innerst i Telemarken eller något dylikt. Den
omständigheten, att det icke nämnes något om ångbåt emellan
ett par grannstäder vid kusten, skulle väl också kunna af den,
som ville väcka moralisk process om frågan, tjena såsom en fin an-
tydan rörande någon, om än ej stor distans från vår tid, medan åter
den utväg, Gunhild väljer för att få njuta en tygellös frihet, väl svår-
ligen skulle hafva uppstått hos en flicka i fjällbygden annat än
ganska nära till våra egna dagar. Det ligger emellertid någon-
ting förrädiskt uti dessa ovissheter, och författaren har, då hvar
och en, som känner den nutida kyrkan, väl vet, att de här må-
lade uppträdena, för så vidt en prest i dem skall vara den ledande
personen, äro otänkbara annat än såsom tillstälda af en rent ab-
norm individ, genom det sken af nutid, hvarmed han det oaktadt fån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
