Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE. 301
ställen hos Victor Hugo, der han är svag, påminner han om
Ponsard. En skald honom betydligt öfverlägsen, om ej i dra-
matisk begåfning, så åtminstone i elegans och formfulländning,
är Théodore de Banville, som ej skänkt teatern några komedier
i egentlig mening, utan snarare lyriska dialoger, i hvilka det fina
detaljarbetet döljer bristen på handling, -— utsökta juvelerar-arbeten,
1 hvilka de oräkneliga och beundransvärdt utmejslade prydnaderna
hindra en från att lägga märke till materialets ringa värde. Så-
dana äro de få stycken han skrifvit: Grzingoire, den varaktigaste
af hans triumfer, eller Za femme de Socrate, som nu ändtligen
uppförts å ”FThéåtre francais efter att i 10 år ha fått ligga och
mögla i dess arkiv.
Den ende som på detta område verkligen vunnit varaktiga
lagrar är Franfgois Coppée. Han framträdde 1869 med en liten
enaktspjes, Ze passant, hvars behag jag ej behöfver uppvisa för
denna tidskrifts läsare. Efter denna första seger kommo andra,
hvilka skalden vann genom att i samma veka och fina, behag-
fulla stil inkläda alltid fina och lätta intriger, om också icke så
påtagliga som den i Le passant. Le luthier de Crémone och
Le trésor blefvo hans mest afgjorda framgångar. Coppée, som
med sin skaldebegåfning förenar en skarp iakttagelseförmåga,
skänkte teatern också flera stycken, i hvilka den enkla och rö-
rande skildringen af det moderna lifvet här och der syntes parad
med en ideel lyftning, som förefaller naturlig för poesiens språk.
LC abandonnée, Deux doleurs lyckades framlocka ljufva tårar;
Fais ce que dois, Lettre d’un Mobile breton och Bijoux de la
dlivrarmee, som andades en varm fosterlandskärlek och poesi,
lästes med förtjusning i hela Frankrike. Emellertid har F. Coppée
icke med denna sin okonstlade poesi vunnit sina största fram-
gångar. Vår skald är företrädesvis en talangfull man: under hans
händer blir poesien lika smidig och böjlig som någonsin prosan;
han har den i vår tid dess värre sällsynta förmågan att få alla
människor att läsa sina verser, han har lyckats att till sina skåde-
spel locka en allmänhet, som öfver hufvud taget är temligen
afvogt stämd mot allt, som påminner om literatur, och att under
fem hela akter intressera den för historiska dramer, en konstform
som höll på att dö bort. År 1881 skänkte F. Coppée teatern
Madame de Maintenon. I detta stycke följde författaren historien
kanske väl slafviskt, och det mottogs med temligen kall beundran.
Men två år senare uppfördes hans Severo Torelli mer än hundra
gånger å rad å Odéon-teatern, upptogs senare flere gånger och
lockade alltid folk. Zes /Jacobites, som för närvarande spelas å
samma teater, tyckes ha ärft det förra styckets framgång och
torde lika länge locka fullt hus. En och annan har i dessa F.
Coppées studier trott sig skåda en verklig pånyttfödelse af det
romantiska dramat. Man har gått än längre och i dem velat se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
