Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE.
en föryngring af tragediens föråldrade form. För min del finner
jag dylika loford mycket öfverdrifna och anser tvärtom, att skalden
nöjt sig med att tillreda gamla situationer enligt ett föråldradt
recept.
I det förra af de sistnämda styckena handlade det om en
son, som af kärlek till fosterland och frihet drefs att gripa till
dolken mot sin far. Att denna situation liknar Hamlets, fram-
skymtade i mångt och mycket; men minnena från Shakespere
och erinringarne från: V. Hugo voro så skickligt dolda, att, då
man någonstädes träffade på en vers, som man trodde sig känna
igen, emedan man hört den förr, man undrade, om man ej miss-
tagit sig, och frestades att harmas på sitt minne. I Les Jacobites
rör sig intresset omkring pretendenten Charles Edwards ankomst
till Skottland. Denne älskar hustrun till en af sina ifrigaste an-
hängare och gör henne snart till sin älskarinna. Då nu skottarne
få veta, att han har en älskarinna, svärja de att öfvergifva honom,
om han fläckat en sin anhängares heder. Just som de omnnga
det hus, der de älskande ha sina möten, intränger dit en ung
skotska, som känner planen, hjelper furstens älskarinna på flykten
och intager hennes plats för att rädda sitt land från att öfver-
gifvas af dess försvarare. Scenen är obestridligen vacker och
har vackra verser, som t. ex. de, hvilka författaren lagt i hjel-
tinnan Marys mun:
Puisse le sacrifice au ciel &tre approuvé
De mon honneur perdu pour mon pays sauvé."
Man har talat mycket om, att denna scen vore skön och
ny. Detta sista beröm är oförtjent. Situationen är ej ny i vår
literatur och tyckes för närvarande vara på modet. Hon åter-
finnes i »La comtesse Sarah> af George Ohnet, vidare och denna
gång i komiskt syfte i »Autour du mariage» af Gyp och slut-
ligen i Fortuné du Boisgobeys’ roman »La voilette bleue>, som
utkommit först några dagar före Les Jacobites, och det är mer
än möjligt, att jag för tillfället icke erinrar mig alla författare,
som behandlat densamma. Men F. Coppée har så väl förstått
att genom tjusande detaljer och några nya tillskott gifva den ett
nytt utseende, att han förvändt allmänhetens syn och fått henne
att såsom en ny idé mottaga, hvad som blott var en gammal idé
1 ny drägt.
Då vi nu vända oss till poesien i inskränkt mening, den
lyriska, som i våra dagar tyckes undantränga öfriga arter, återfinna
vi der först en med den nyss omtalade likartad rörelse. Men
vare sig det nu är fråga om dramatik eller lyrik, kallar man sig
i alla fall ej mer »>romantique>», utan »parnassien>. Hvari består
då egentligen parnassianismen? Man är temligen förlägen för
ett svar, då man under samma skylt träffar så olika andar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
