Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSALONGEN 1886. 311
framställningssätt. Dussintals medelmåttor ligga ständigt på
ur efter något nytt uppslag, som kan skaffa dem vind i
seglen, och så öfversvämmas marknaden af alla dessa taflor
i andra och tredje hand. Och som den tekniska färdigheten
äfven hos de fullkomligt betydelselösa och opersonliga må-
larne ofta nog är högt uppdrifven, så kan det vara svårt nog
att hitta det äkta midt ibland det annekterade, liksom man
alltid får gå sig uttröttad för att i medelmåttornas stora hop
finna det verkligt goda. Det fins mycket sådant, mycket af
äkta konst på salongen; — omfattade denna est tusen dukar
vid pass, skulle den gifva ett ofantligt vida bättre intryck
än nu.
Den tekniska färdigheten hos vår tids målareslägte är
högt uppdrifven, medelnivån betydligt höjd. Det är vida
mera jämnhet än förr, större fordringar på sjelfva studiet —
och glänsande resultat just af dessa fordringar och af detta
naturstudium.
Förstås att äfven der andra-hands-konstnärerna äro
framme. Bitumen är lyckligtvis försvunnen från den franska
konsten — Munkaczy är ej fransman — men hela raden af
dussin-målare målar i stället ljusgredelint, apar efter Ju-
ministerna och gifver deras ljusa luftiga färgton åt likt och
olikt. Just derför att man ej kan undgå att fästa sig vid
medelmättorna lika mycket som vid den verkliga, stora för-
tjensten, medgifver man gerna att salongen detta år i sin
helhet gifver ett mera karaktäristiskt än genomgående godt
intryck.
Ocksäå saknades mer än en af de mästare, som man kunde
vänta sig mycket af, eller hade de endast skickat något ar-
bete af mindre betydelse... Främst saknades den för tidigt
hädangångne Bastien-Lepage och skall saknas länge — en
mästare som få, en konstnärssjäl som ännu färre. Cazin,
stämningsfantasten, var ej med, Clairin, den ytterst deli-
kata koloristen, syntes ej heller till, och af Gervex” konstnär-
skap fick man föga begrepp genom hans nakna kvinno-
modell i svart mask, liksom Comerre visade sig visserligen
fullt otadlig, men ej särdeles karaktäristisk i sitt porträtt
af sångerskan Théo i operettkostym — ett porträtt som
nog påminner om hans kända dansös och hans med raffi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
