Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 PARISERSALONGEN 1886.
nerad elegans tecknade serenadsjungande Pierrot, men der
han ej kunnat inlägga annat än hvad en duktig fotograf
skulle gjort.
De äldre, ansedda målarne, de privilegierade storheterna,
togo nog del i denna salong, men dem känna vi på förhand.
de ha nått sin plats och de gå nu knappast vidare framåt,
de ha gjort sin insats — större eller mindre — i konstens
utveckling och sitta nu i ro på höjden utan att komma längre
upp. Klarare belysta bli deras konstnärsegenskaper ej ge-
nom deras nyaste arbeten, Bouguereaus »Vår» och hans fäng-
slade kärleksgud äro lika hans många föregående nakna
figurer, lika känsligt tecknade och lika kallt målade, Bou-
langers slafmarknad är lika fulländadt genomförd som hans
förra antika genrebilder, Bonnats porträtt anordnade och
utmodellerade efter det kända receptet, Laurens’ inkvisi-
torsscen lika tung som de förra årens småtaflor af samma
hand. Jules Bretons delikata kvällsstämningar öfver kvinnor,
hvilande sig ute på fältet, äro en gång för alla välkända
och omtyckta. Feyen-Perrin målar samma fiskarflickor, som
en gång gjorde hans rykte. Henner är lika genomstuderad
och lika elfenbenskall i sina kvinnofigurer som någonsin, och
Puvis de Chavannes lika urvattnadt grå, lika idealistisk och
linieren som förr.
Det är likväl icke dessa, som gifva salongen dess huf-
vudsakliga pregel. Den beror på ett yngre slägte, beror på
den i utveckling stadda konst, som ej funnit sitt mål, men
som oaflåtligen sträfvar, söker. Och det är just detta yngre
slägte, som i år visar karaktärsfulla motsatser och typiska
ansatser, fastän det knappast ställer fram något verk af ge-
nomgående betydelse. I sin skulptur visar det Frankrikes
största konststyrka på ett glänsande sätt men måleriet är
jämförelsevis underlägset. Det bjuder likväl på mycket af
intresse, och på den långa lista, som börjar med Puvis de
Chavannes’ striptyque» och slutar med dylikt skämt som
Willettes »Pierrots enka», äro många äkta konstverk att studera,
många iakttagelser att göra.
x &«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
