Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 PARISERSALONGEN 1886.
leriet, djupt utan anspråksfullhet, allvarligt utan att bli rea-
listiskt /szncére sans réalisme), impressionistiskt utan sökta mot-
satser, kunskapsrikt utan stor apparat, väldigt och kraftigt
utan att bli affekteradt>.
Utan realism, ja, utan sanningstrohet, utan verklighet.
Det beror då på hvad man begär af konsten, med hvilka
känslor man betraktar drommarens visioner.
Det är för Lyons museum denna triptyque är afsedd.
I midten, på båda sidor om ingångsdörren stå personifikationer
af Rhöne och Saöne med harmoniskt storslagna landskaps-
fonder bakom. På ena sidan en påminnelse om den antika
konsten, på den andra en dylik om det medeltida kyrklica
måleriet. De antika figurerna påvisa hvad som någon gäng
blifvit sagdt: att mästaren är långt ifrån mästare, när det
gäller att behandla den nakna menniskokroppen. Medeltids-
bilden med de andäktige lärjungarne samlade kring kloster-
målarens arbete är lugn och enkel — allt samman mindre
anslående för den, som kommer utan förutsättningar, än for
den, som känner Puvis de Chavannes’ ställning inom det mo-
derna franska måleriet.
Hvad som är säkert är att hans inflytande i det stora hela
knappast varit nyttigt, åtminstone ej att döma efter dess frukter
på denna salong. De dekorativa målningarna äro tjogtals.
och nära nog allesamman äro nedstämda i tonen, liksom
förebildens taflor. Enkelt och stort måste dylika bilder hållas,
det är gifvet, men hvad som vinnes med att en mälning,
afsedd att fylla en vägg i en ämbetslokal, i en offentlig byg-
nad, hålles grå, tunn och färgfattig, det inser ej den som
skrifver dessa rader. Dess kolorit måste bero af rummets
öfriga dekorering, men är denna hållen i lika urvattnade
färger som flertalet af dessa konstverk, som borde lysa upp
salen, lifva och glädja, då måtte man ej bli hvarken värmd
eller glad der inne.
Tyskarne ha i sitt dekorativa mäleri gätt en helt an-
nan väg, de ha snarare för mycket färg än för litet, men de
ha ljus och saft utan att för det sakna karaktär och enkel
renhet i anordningen eller i linierna.
Vi finna på salongen ett dussin stora konstverk, be-
stälda för offentliga lokaler. Baudouin, Lagarde, Humbert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
