Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSALONGEN 1886. 313
Man har kallat denna salong Puvis de Chavannes’ och
yttrat, att hade han ej redan fått hedersmedaljen, skulle han
nu varit sjelfskrifven dertill. Nu var det Lefevbre som blef
pristagaren, skaparen af »Sanningem på Luxembourg, en
vacker men fullkomligt karaktärslös tafla, en konstnär för
tredje kejsardömet, elegant, chic, utan blod och merg. Men
Frankrike är konservativt och behöfver stora målare. Att
Lefevbre ej i längden kunde gå utan grande médaille dä kon-
neur var ju gifvet. Finhet i uppfattningen nekar ingen hans
damporträtt för öfrigt — men man nekar honom många af
de egenskaper, som ensamma kunna skapa en stor konstnär.
Gamle Puvis de Chavannes har skapat sin egen stil,
maniererad i sin enkelhet, utan natur men stor till sitt syfte,
det skall ej nekas. . I en utställningslokal borde hans alster
knappast förekomma, de höra strängt till samman med den
plats, för hvilken de äro målade, afsedda att synas der och
ingen annanstädes. St. Génevieve, innerlig och enkel, pryder
Pantheons vägg men hör ej hemma på en »salong» — likaså
den nu utstälda triptyque’n.
»Den siste idealisten» har man kallat Puvis de Chavan-
nes. Med all rätt. Han har gått sin egen väg och har intet
gemensamt med den moderna rörelsen. Han lefver i sin
dröm och tror på den. Hans taflor, hållna allt igenom i
matta, svaga toner, med färgerna liksom urtvättade, verka
närmast som drömsyner. Hvad som gifvit dem’ deras stora
rykte är just mästarens allt beherskande tro på sina ideal och
den säkerhet, hvarmed han på sitt vis uttrycker hvad han vill
säga. Derför passar han på tempelväggen, på museimuren,
derför få hans arbeten ej ställas jämsides med dem, som
tolka verkligheten och som man fordrar verklighet af. Hans
konst är idémåleri, sådant man böjer sig för, då det är en
originel personlighet som talar deruti, och då det är äkta
känsla i hans föredrag – äfven om man sjelf stakar kon-
stens vägar i helt andra riktningar.
Puvis de Chavannes framhälles af nära nog alla franska
konstanmälare såsom en motsats till den unga naturalistiska
riktningen. Hvad som hos andra är svaghet, blir hos honom
förtjenst. Jules Comte utropar med anledning just af
dessa kompositioner: »Detta är det verkligt moderna må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
