Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft
328 BORTA.
för henne, hon kunde ej svara, — ej svara i sin egen Wil-
helm Tell, som: hon kunde utantill! — Tårarne stodo ej
att återhålla — en skarp tillrättavisning, åtföljd af ett slag
med boken i ryggen, och hon blef gripen i armen och under
de andra flickornas skadeglada miner utvisad, för att ej
med sina opassande tårar och sin oförskämda ouppmärk-
samhet störa lektionen.
LJ oj
&
Och tiden gick; hon pluggade och läste, skref stilar
och talade franska, knuffades och knuffade igen.
Visserligen fingo de på hennes och de andra helpen-
sionärernas födelsedagar hafva en liten munterhet på kvällen,
då deras bröder eller andra bekanta gossar fingo komma
på besök och det skulle dansas; fast det endast var ring-
dansar, på det ej gossarne skulle få taga dem om lifvet,
gick kurtisen lika bra och; de andra flickorna ty van-
ligen detta vara mycket trefligt, men hon fann hela till-
ställningen inte på långt när så roligt som att leka boll i
hästhagen.
Födelsedagen var för öfrigt en af hennes svåraste dagar,
ty hon grät sina modiga tårar, då lådan med alla små
gåfvor och hembakta kakor och ömma bref kom hemifrån.
— En gång hade hon smugit sig in till föreståndarinnan
och bedt, att hon skulle slippa katekesläxan den dagen, men
det tordes hon aldrig mera göra om igen.
Hon var egentligen aldrig riktigt.glad, var för det mesta
tyst och sluten och skrattade sällan. Utom under ferierna;
då fick hon komma hem igen.
I början hade hon jublande flugit far och mor om halsen
— hvad det var för en glad ro och trygghet, nästan som en
befrielse, att åter se in i mammas violblå ögon i stället för
i de där svarta ...!
Hon hade sprungit omkring till alla kära gamla ställen,
hälsat på hvarje buske och träd med brödernas och hennes
eget namn i barken och skrattat åt alla de gamla roliga
födelsedagsbrefven. Men så småningom blef hon likgiltigare
och allvarsammare äfven i hemmet, och brefven frågade hon
alls inte efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
