Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTIKRITISKA ANMÄRKNINGAR OM SVENSK RÄTTSTAVNING. 361
torde en viss grad af despotism — hur litet önskvärd en
dylik styrelseform annars är — böra långt föredragas för en
frihet, som snarare måste betecknas som upplösning. Rörande
detta ämne hänvisar jag till tänkvärda uttalanden af G. T.
GILLJAM i en 1874 utgiven uppsats Bör och kan något göras
för upprätthållandet af enhet i modersmålets rättstafning
vid våra läroverk? ävensom till E. F. GUSTRINS upplysande
artikel om samma fråga i Vy Sv. Tidskrift för 1886. Om-
nämnas må också, att liksom man nu i de flästa eller kanske
alla tyska stater har en reglementerad ortografi, så har man
också en sådan i våra skandinaviska broderländer. Den nu-
varande demokratiska regeringen i Norge auktoriserade i en
skrivelse af den 5 Nov. förra året J. AARS’ Retskrivnings-
regler (7:de uppl. 1885) såsom officiell norm för ortografien
inom landets skolor.
Vär svenska rättstavning har nu sin Sturm- und Drang-
period. Det ena nya förslaget följer det andra hastigt i
spären. Hvar och en af oss vill naturligtvis hälst skära till den
ortografiska »reformdräkten» efter sitt eget huvud, och mo-
dellerna bli därför ganska många.
Icke ens inom Rättstavningssällskapets eget läger är
sämjan den bästa, och efter hvad som förljudits om svårig-
heterna att inom sällskapet åvägabringa enhet i dubbel-
konsonantfrågan, i å-frågan, i c&-frågan m. m. kan min upp-
gift att sällskapets upphovsmän i viktiga punkter äro sins-
emellan oense, icke med fog sägas vara missledande». Jag
behöver icke därvid nu taga med LUNDELL, som efter den:
föga uppbyggliga polemik, hvilken nyligen (i Upsalatidningen
Fyris) förts mellan honom och hans forna medarbetare,
knappast längre torde böra räknas med i sällskapet. Det
har naturligtvis varit en tillfredsställelse för mig att i den
af LUNDELL jämte F. LEFFLER och E. SCHWARTZ utgivna
skriften Några anmärkningar i Rättstafningsfrågan (1886)
se väsentligen samma kritik, som jag själv riktat mot åtskil-
liga punkter i sällskapets program, framställas oberoende af
mitt uttalande. Ävenledes har det synts mig glädjande, att
sällskapets sakkunnigaste filial] Stockholmskretsen, uppträdt
vida moderatare än huvudsällskapet.
Utvecklingen kommer nog framgent att bekräfta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
