Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSALONGEN 1886. 389
Det är likväl sällan de blanda sig med hopen derstädes,
I år fans Raffaelli på salongen med två oljemålningar och
en akvarell. Det är något ytterst karaktärsfullt hos Raffaelli.
Han är en man för sig, han vet hvad han vill och har med
pennan energiskt försvarat sina åsigter. Karaktären hos den
enskilda figuren är hvad han söker i sin konst, skönheten
bryr han sig inte om och för sjelfva förfaringssättet vid mål-
ningen begär han samma obegränsade frihet som för motivvalet.
Man blir inte precis glad, men man blir intresserad af hans
taflor, som ofta gifva en förträffligt skildrad typ, en blusman
vid sitt vinglas, arbetaren vid sitt arbete, alltid en osökt vald
bit verklighet, duktigt återgifven och aldrig förskönad. Raf-
faelli målar bredt och »flott>, i impressionisternas torra ma-
ner, hans skuggor bli svarta och penselföringen har förlorat
all elegans. Men kraft och karaktär ha ersatt elegansen,
och det personliga målningssättet låter Raffaelli kännas igen
ibland tusen. |
I bredd med hans allvarliga konst borde man ej nämna
ett sådant skämt som Willettes »Pierrots enka», salongens
yttersta pol åt det barocka hållet. En liten tafla. Man har
följt Pierrot till grafven och nu sitter det sörjande sällskapet
i sina begrafningskläder utanför en krog nära kyrkogården.
Enkan, klädd aå la Pierrette, är med i laget, stämningen är
hög, likvagnskusken skrålar en munter visa, som ej just sys-
selsätter sig med dödsfantasier, och en af de sörjande brö-
derna har tagit lille Pierrot på sitt knä och låter honom
dricka sitt glas i botten. Och ofvanför sällskapet synes den
döde som ett svept spöke i luften med hopknäpta händer,
med melankolisk saknad betraktande dessa, som sörjt honom
så djupt, så att de behöfde en rekreation.
: Det som verkligen är något att lära af i denna origi-
nella tafla är hur ett dylikt ämne bör behandlas. Hemma
i Stockholm ha vi mer än en gång sett glada ämnen målade
så allvarligt och ordentligt, att den afsedda verkningen all-
deles omintetgjordes. Här stod utförandet i full öfverens-
stämmelse med andan i det hela. Taflan var lifligt och
hastigt upptecknad, inga genomförda detaljer, tunn bred färg-
påläggning som med pastellkritor. Det syntes att målaren
ej betänkt sig ett ögonblick, det hela gaf intryck af en flyktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
