Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGAMAKTEN, LANDTMANNAPARTIET OCH FÖRSVARSFRÅGAN. 405
förkastadt: det borde ej vara fråga om andra lindringar än
dem, som bereddes genom indelningsverkets fullständiga upp-
häfvande utan någon ersättning.
Härmed var det första skedet af »försvarsfrågans> hi-
storia efter 1866 afslutadt. Dess resultat var sådant, att
man visserligen ej behöfver hafva främjat 1866 års reform
för att fatta de känslor, som under öfverläggningen i An-
dra Kammaren den 2 Oktober 1871 frampressade detta ångest-
rop ur friherre GRIPENSTEDTS fosterländska bröst: »Jag ber
till Gud, att icke den dag, närmare eller fjermare i fram-
tiden, må komma, då någon skulle få anledning att utropa,
liksom Carl XII, dä han vid Pultava såg sitt folk upplösas
1 flykt, med förtviflan i hjertat utbrast i det bekanta ropet:
”Svenskar! Svenskar! — Förvisso hoppas jag åtminstone,
att icke jag må lefva den dag, då nägot sådant kunde in-
träffa, och då — förutom de olyckor, som i sådant fall
måste hemsöka vårt land, — äfven vanäran att utgöra ett
försoffadt slägte, som nedsjunkit från den höga ståndpunkt,
vi en gång innehaft, och som nu icke mer egde nog kraft
och fosterlandskärlek att ens vilja försvara sig, skulle träffa
svenska folket — ett folk, som dock haft sin tid af storhet,
då det genom mod, uthållighet, hjeltesinne och uppoffrande
hängifvenhet för fäderneslandet förvärfvat ett anseende, på
hvilket vi sedermera lefvat i århundraden och som det borde
vara vår förnämsta, mest bjudande pligt att aldrig förspilla,
utan tvärtom, oförminskadt och om möjligt förökadt, öfver-
lemna till våra efterkommande.»
sk +
LÖ
Vid 1872 års Riksdag hvilade frågan om försvarsväsen-
dets ombildning och således äfven den om indelningsverkets
upphäfvande. I stället upptogs frågan om ett annat sätt att
lätta de bördor, som ansågos tynga jordegarne: grundskat-
ternas borttagande. Då Statsutskottet 1871 yttrade sig om
denna fråga, hade det så godt som enhälligt uttalat som sin
åsigt, att hennes lösning »svårligen kunde ske på annat sätt
än genom en verklig affösning, på det Statsverket måtte
erhålla det vederlag för grundskatterna, som för dess behof
nu mera i högre grad än förr torde vara oundgängligt». År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
