- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
426

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426 KONUNGAMAKTEN, LANDTMANNAPARTIET OCH: FÖRSVARSFRÅGAN.

rättaren, »ett omedelbart uttryck af den naturliga rättskän-
slan, innan den hunnit blifva förvillad i politikens irrgångar>. ?)

Den Regering, hvars ledande man hr THEMPTANDER
var, synes ej heller hafva varit så öfvertygad om grund-
skatternas och indelningsverkets orättvisa, som Statsmini-
sterns ofvannämda yttrande i Andra Kammaren tyckes an-
gifva. Den bjöd endast en lindring i orättvisorna, ej deras
afskaffande, och denna lindring bjöds — endast mot vilkor
af åtagandet af nya bördor! Med allt skäl anmärktes här-
om af en talare i Andra Kammaren, lektor WALDENSTRÖM,
att »0om jordbrukarne bära och i sekler burit orättvisor, så
böra dessa orättvisor aflyftas, och det utan något slags ve-
derlag. Ty det kan icke vara rättfärdigt att fordra af den,
som begär sin är, att han skall särskildt berala för att få
ut sin rätt, eller att säga: ’Du skall successivt blifva qvitt
den orätt, som du lider, men du får då i stället åtaga dig
andra motsvarande skyldigheter". Nej, är det sant, att jord-
brukaren verkligen lider orätt, så är det statens ovilkorliga
pligt att upphäfva denna orättvisa, och det utan uppskof
eller prut. Att säga, att bönderna nu äro vana vid dessa
orättvisa bördor, och att de derför delvis tills vidare kunna
bära dem, det blir aldrig rätt. Tvärtom: ju äldre orättvi-
sorna äro, desto szarare böra de aflyftas.»

Men kanske stod Regeringen på den ståndpunkt, som
hr HAMMARSKJÖLD i sin ofvannämda uppsats angaf sig in-
taga, då han efter att hafva bevisat grundlösheten af talet
om grundskatternas orättvisa yttrade: >»Endast under ett vil-
kor kan en eftergift> (af dessa skatter) »försvaras; om det
nämligen är det bästa medlet för vinnande af något sam-
hällets ändamål, hvars stora värde kan motsvara den upp-
offring, som kräfves. Eftergiften bör dock naturligtvis ej
"göras större, än ändamålet fordrar» . Eftergiften var här
30 "oo af indelningsverket och grundskatterna; ändamålet
skulle vara beväringsinrättningens ordnande och öfningstidens
förlängning med 18 dagar. Det är dervid blott att anmärka,
att vederlaget skulle erläggas äfven af många andra än dem,
som åtnjöto eftergiften: den utsträckta värnepligten skulle

’) Se Första Kammarens Prot. 1884, n:o 26, s. 50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free