Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STORDÅD. 453
Vidare står, att barnet bör födas med »>»frisk oskummad
mjölk», »väl gräddade skorpor», >»löst kokta äggulor», »kött
eller fisk» o. S. v.
Men Per och Stina fingo icke de fattiga styfrarne att räcka
till all den välfägnaden, och så fick Maja Lisa både frysa och svälta.
Efter några års förlopp kom Maja Lisa med Per och Stina
till landsorten. Där gick hon omkring med bara fötter och tiggde.
Ofta fick hon onda ord i stället för bröd; ty stygg var hon.
Gatpojkarne inne i staden kallade henne »den oäkta ungen!»
Men det fingo de dyrt betala; ty Maja Lisa var inte den, som
tog emot skällsord utan att ge igen. Och så blef det ett fasligt
spektakel med både slagsmål och »>mera sådant».
När Maja Lisa var tolf år, kom där en pojke i huset... Ja
— han kom nu på fullt naturligt sätt, med både far och mor.
Men för modern — stackare — gick det illa. Det var också
naturligt; ty hon fick ingen skötsel och dålig mat. På tredje
dagen kom mannen hem, full och oregerlig. Då fick Stina
»kastet> och dog. — >»Det va’ så Guds vilja», sa grannhust-
rurna och suckade andäktigt.
Så skulle Maja Lisa stå för »rusthållet>, och det gjorde
hon med besked. Stugan blef ren, och lille bror uppföddes med
: »sudd>. Det gick förträffligt. Stor och stark blef han, och
bråddes på far sin gjorde han.
Då Per dog, öfvertog Pelle slagterirörelsen, svor och drack,
men för Maja Lisa hade han >respekten>. Hon var ej heller
att leka med. Två gånger hade hon varit »för rätten», — det
var allt en skam, tyckte alla. Första gången, då hon tuktade
en full bonde, som slog sin hustru, och andra gången, då hon
ryckte bror sin ur händerna på polisen: .
— I ä’ lika stora svin som han, sa’ Maja Lisa.
| Ärligt betalade hon plikten, slungade ut ett par glåpord
inför sittande rätt och gick stolt sin väg.
Sedan kom kolera en vacker dag till staden. Man var
icke van vid den hemska gästen den gången, och förskräckelsen
blef allmän. Ett gammalt förfallet fattighus, der fukten rann ned
efter väggarne, blef i hast inredt till sjukhus; men hvar i all
verlden skulle man få en sjuksköterska ifrån?
Ingen menniska ville våga lifvet, och hvarken pengar eller
goda ord hjelpte. De stackars sjuka fingo »sjelfdö, utan alla
konstens regler».
— Fy skam, att ingen vill ta” i, sa” Maja Lisa.
Och så tog hon i med manna-, nej — med kvinnomod.
Der frotterades och gneds och gneds och frotterades natt och
dag. Maja Lisa stod med svetten i pannan och sparade icke
på krafterna. Många kunde hon nog icke rädda, det var då
sant, men — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
