Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 ETT STORDÅD.
Några timmar förgingo. Nere i staden väntade man för-
gäfves på köttet.
— Kors i herrans namn, hvad Pelle dröjer i dag!
— Är inte slagtaren kommen ännu?
— Nej, nådi’ fru!
— Hva" ska vi ta oss till!
Så lät det i hvartenda större kök (i små ätes icke kött),
ty Pelle brukade regelbundet förse den goda staden med sin vara
hvar fredag, och det var händelsevis fredag i dag.
Som det nu skulle bli bal med buljong och ärtor hos borg-
mästarens, så blef där ett fasligt alarm. Man väsnades, larmade,
och slutligen beslöt man att sända bud och höra efter, icke just
Pelle men — köttet.
En ung tjensteflicka fick order att be honom komma >»på
eviga minuten». — Klockan va’ ju redan 11.
Stackars lilla Karin sprang med andan i halsen, men vägen
var just ej så kort, och så måste hon pusta ibland.
Ändtligen var hon då framme. — Dörren låst? — Hvad
ville det säga? -— Låg det fyllsvinet och sof ännu? — Så måtte
väl Maja Lisa kunna öppna.
Dunk! dunk! dunk!
Nej, ingen öppnade. Karin ropade:
— Herrskapet ska’ ha’ bal i kväll, och buljongen ska” på!
Ingenting hjelpte.
Nu blef Karin ond och dunkade på af aHa krafter.
Då hörde hon en hes röst där inifrån:
— Ingen får komma in!
Ä’ di galna! — tänkte Karin, och när alla försök vid dör-
ren voro fruktlösa, klättrade hon upp på några stockändar och
tittade in genom fönstret.
Där låg Maja Lisa på golfvet och vred sig i de gräsligaste
plågor.
, Hon är full — tänkte Karin med förtrytelse, men öppna
måste hon i alla fall, och så bultade hon på, så det skallrade i
fönsterrutorna.
Maja Lisa reste på hufvudet, visade sitt blåa, förvridna
ansigte och skrek:
— Kom inte in! — här är koleran!
Karin kom hem, nästan utan anda i halsen, men innan folk
hann till stugan, hade Maja Lisa slutat sin kamp och strid. »>Den
oäkta ungen» räddade staden från farsotens härjningar, och må-
hända blef hon erkänd som >»äkta» deruppe hos de faderlöses far.
B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
