Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODEBREF FRÅN ITALIEN. 467
Nu blef det på modet inom literaturen att gå till väga som
fotografen, hvilken bekymmerslöst på sin plåt upptager alt, som
befinner sig inom hans synfält: fjäriln, som skattar blomman,
och spyflugan, som äter fjäriln. En präktig seger, eller hur, sköna
fröken?
Under det man så täflade om att fotografiskt återgifva
naturen och samhället, fogade det sig så, att de slugaste valde
den fula verkligheten för sin framställning och kommo så att
framstå som originela. Uppmuntrade af spyflugornas kritik,
förkunnade desse, att de rustade sig till utförandet af ett verk
i mensklighetens tjenst, till botandet af alla sociala sjukdomar
genom att med eld och svärd (och utan skonsamhet) utrota alla
angripna delar och att med händer och fötter arbeta på befrielse
från känslolif och osunda ideal, — och sitt literära dragplåster
kallade de naturalism.
Detta nya mod verkade i konstens, naturligtvis den sam-
hällsbotande konstens, namn stimulerande på oroliga ynglingar
och utlefvade gubbar, och derför kallades det för den manliga
konsten (>arte virile»). Denua blomstrade till en tid i Frank-
rike och Italien, ty hon trifdes icke annorstädes, utom möjligen
i Ryssland, niAilismens fådernesland, och hon lefver än, men för
visso mindre i Frankrike än i Italien och kanske mindre i Italien
än i Ryssland. Man får således hoppas.
Men hennes dagar äro räknade. Man finner redan flere,
som fått ögonen öppna och tro sig inse, att literära mod kunna
uppkomma och utbreda sig i Frankrike, der det fins en talrik
befolkning att utsuga och förminska; men att de ej ha det rin-
gaste skäl att rycka in i vårt land, der befolkningen är fåtalig
och ännu så väl behöfver växa till och förökas.
Men Ni frågar kanske, hvarför då alla dessa mod väcka
sådant uppseende i Italien, att de icke blott åstadkomma jäsning i
en och annan eftersägares tomma hjärna, utan’ ock tagas på
allvar, afhandlas och göras till föremål för öfverläggningar mel-
lan doktorer, professorer och undervisningsministrar. Jo derför,
sköna fröken, att Italien är akademiernas vagga, skolornas hem-
land, den jordmån, i hvilken systemen skjuta fart, den trädgård,
hvari gagnlösa teorier förläna den yppigaste blomstring åt en
ihålig retorik. Vi behöfva’ hvart 2g:te år ett Arkadien, der vi
kunna få bräka och gläfsa, — får ena dagen, vallhundar hela
veckan; vi behöfva ständigt en död, som med sin storhet kan
krossa ett dussin lefvande, eller ock en slocknande stjärna, som vid
sin nedgång kastar förlängda sneda strålar för att håna dem,
som söka arbeta sig fram ur sin obemarkthets natt, eller åtmin-
stone en utländing, som kan öfverglänsa våra inhemske nybör-
jare. 1 intet land är kritiken i så hög grad som hos oss konsten
att hitta på något, som kan skada konstnären. Det är i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
