- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
468

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

468 MODEBREF FRÅN ITALIEN.

ett vanligt kraftprof äfven för kritikens adepter att fatta en skald,
romanförfattare eller målare vid axlarna för att lyfta sig med
hela hufvudet öfver honom. De skickligaste sätta sig omedelbart
med rak och stolt hållning på konstnärens axlar och inbilla sig
vara jättar — och låta äfven andra veta det.

Derför, sköna fröken, och endast derför känner Ni ert öra
alt som oftast så obehagligt träffadt af ett nytt gotiskt ord, som
för er bebådar ett nytt system, emedan Ni alt som. oftast fått
höra, att konsten vore död eller låge i själatåget, eller ock att
hon stode upp från de döda eller vaknade till lif — konsten,
som har en evig ungdom och som, då vi minst vänta det, låter
sina pulsar slå hastigare och störtar framåt under så våldsamma
känsloutbrott, att hon kullstörtar systemen, både gamla och nya,
så många de äro. Rätt sedt, är det nämligen icke alls sant,
att konsten är så sjuk, som man vill låta påskina; hvad som är
sjukt är uppfattningen. Alla tomma teorier på -ism, som nu i
en tre eller fyra år hopspunnits, dölja ett kroniskt ondt, äfven
det, såsom rätt och billigt är, på -ism: skepticismen, kritikernas
skepticism och allmänhetens skepticism.

Vi sade, att det literära modet för dagen är impersonalism;
då vi sade modet för dagen, ville vi dermed beteckna modet
för den närmaste framtiden. I dag räknar denna nya konstrikt-
ning blott ett par anhängare, men de äro talangfulle män med
lust att uträtta något. Skulle de icke följas i spåren af den ene
efter den andre af alla dessa herrar, som känna lika stort behof
af att få yttra sig blott för att synas ha något att syssla med,
så vore det rent af ett under. Och har kören väl börjat, skall
man från hvarje torfva se uppskjuta dessa färglösa bokmakare,
som så att -.säga utgöra literaturens kryptogamer, den ene oper-
sonligare än den andre, men alla, så snart det blir fråga om
opersonlighet, af aktningsbjudande förmåga.

Men låtom oss icke gå händelserna i förväg, som den
gamla skolans romanförfattare brukade uttrycka sig. Ni vill na-
turligtvis veta, hvaruti den opersonliga konstens egentliga fynd
består, och Ni är i er goda rätt.

Det nya uppslaget är följande: skriftställaren undertrycker
(så lyder termen) sin egen personlighet, håller sig afsides och
tränger sig aldrig mellan hvad som berättas eller beskrifves och
läsaren, utan låter fakta och ting tala för sig själfva; läsaren
måste själf höra parterna och fälla sin dom utan att någonsin,
icke ens vid de mörkaste punkter, i författaren finna en advokat
eller tolk.

I Italien ha hittills, såsom förut antydts, blott få skriftstäl-
lare upptagit och med vackra exempel sökt göra gällande denna
berättande metod. Jag skyr orättvisa som en dödssynd och
hyser visst icke någon ovilja mot dem, som, sedan de länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free