- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
478

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478 DRAMATISK KONST.

än Ossians sagoverld. Hans uppträdande i Kean är bästa be-
viset härpå.
x xx
x

Efter Italien kom, som sagdt, Danmark, eller med andra
ord, Poulsen kom och bjöd oss på Holberg.

Det bästa är godt nog, säger ordspråket, och det samma
kan man äfven med allt skäl säga både om den store författa-
ren och hans ifrågavarande tolk, med hvilken vi icke för ofta
förnya bekantskap.

Född för tiljan och nu i sin fullaste mannakraft, måste
han ovilkorligen fängsla. Hans spel är natur alltigenom. Sjelfva
Holberg, om han stode upp ur sin graf, skulle bestämdt icke
kunna annat än vara nöjd med honom. Och det hedrar bådas
fädernesland, att man der, trots den brokiga repertoar, trots alla
dessa mer eller mindre lyckligt tillspetsade och konstiga intrig-
stycken, hvarpå vår tid är så rik, dock alltjemt skänker den
store lustspelsförfattaren sin hyllning genom att gifva hans styc-
ken, och gifva dem på sådant sätt som man gör. Men också
får man om de flesta af dessa dramatiska skapelser, som lysa
genom sin enkelhet, säga, att de äro sådana, att de aldrig kunna
blifva gammalmodiga, så länge menskliga dårskaper finnas. Dessa
kunna väl vexla form under tidernas lopp till följd af förändrade
förhållanden, men grundtonen blir dock alltid qvar.

Då Poulsen nu uppträdde, tyckte jag mig se liksom skymta
förbi hela den konstellation af stora dramatiska förmågor, som
för några decennier sedan på danska tiljan tolkade Holberg.
Rosenkilde, Phister, Mantzius, fru Soedring m. fl. stodo så att
säga lifslefvande åter framför mig. Och den pietet, hvarmed
Holbergs snilleverk af dem återgåfvos, fann jag äfven hos Poul-
sen; och förmodligen gör den sig i lika grad än gällande jem-
väl hos hans medspelare och medspelarinnor 1 dessa stycken.

Skulle man på samvete fråga mig, i hvilken rol jag fann
Poulsen bäst lyckad vid sitt sista gästspel hos oss, blefve jag
verkligen villrådig i afseende på svaret. Till den grad öfver-
lägset föreföll mig hans spel i dem "alla. — Man har sagt, att
Holberg endast kan spelas af hans landsmän, och detta är nog
lika sant, som att hans pjeser icke kunna på annat språk öfver-
flyttas, utan att dervid högst betydligt förlora. Som bekant har
man dock äfven hos oss vågat försök i detta afseende, och flera
af de sceniska förmågor, som härvid användts, äro onekligen
äfven förtjenta af allt erkännande, men det blir ändå aldrig det-
samma. Det danska språket med sin hemtrefliga ton, sina ut-
tryck och vändningar, det lugn och den godmodighet, som äro
utmärkande för det danska lynnet, allt detta sammanlagdt pas-
sar så väl i hop med den sunda och okonstlade humor, hvaraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free