- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
485

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM REFORMER I BEKLÄDNADEN. 485

ställa, som ofvan anförda författare. Det värsta gravamen, som
deremot anföres, är, att den håller armarne i en så tvungen ställ-
ning; men en sådan tvungenhet iakttages redan utan alla muffar
af de flesta damer under gatupromenaderna. Kommer man väl
ut på landet och der »släpper sig lös», låter man vanligen muf-
fen bäras uppträdd på den ena af de fritt nedhängande armarne.
Den har likväl sitt gagn derigenom, att den kan då och då upp-
värma de kallnande händerna; och särdeles är den lämplig vid
åkning under vintertiden, ty då förorsakar den icke ens den rin-
gaste felaktiga kroppshållning. Likväl får man ihågkomma, att
handens beklädnad skall vara tillräckligt varm äfven utan muffens
tillhjelp. .
De nedre extremiteternas beklädnad fordrar äfven åtskillig
förändring. Strumporna böra vara tillräckligt breda i tån, gå
upp till eller öfver knäet och hållas uppe vare sig med elastiska
band, fästade i lifstycket, eller ock medelst långa, breda, löst
stickade och helst gfvar knäet löst omvirade strumpeband.

Under vinterpromenaderna böra dessutom damasker af kläde
användas. Först derigenom blir den förändrade qvinnodrägten
fullt lämplig för vintertidens behof, och först derigenom kan
qvinnan någorlunda närma sig till den-arbetsförmåga och rörlig-
het, som man hittills ansett vara mannens uteslutande privilegium.

Skodonen fordra ock sitt eget kapitel, ett svårt kapitel för
öfrigt, hvilket särskildt erkännes af militärläkare och andra fack-
män, som arbeta på konstruktion af en fullt hygienisk soldatdrägt.
För omkring 20 år sedan hade både skomakare och publik nå-
gorlunda vant sig vid s. k. fysiologiska skodon; efter denna tid
hafva dock de mest naturvidriga företeelser med höga, spetsiga
klackar samt snipiga tåspetsar uppträdt på skådebanan. Jemte
qvinnans bröstkorg är foten det organ som mest vanvårdas och
förstöres af den moderna drägten, och här kan man icke undgå
att erkänna, att det missbildade förkrympta organet icke från någon
synpunkt kan betraktas såsom annat än oskönt. En bildhuggare
skulle bland vår tids damer förgäfves få leta efter modellen till
en fot. Efter förebilden af ett spädt barns oförkrympta fötter
och efter den antika skulpturens formsköna efterbildningar bör
man söka konstruera sina skodon. De höga klackarne böra
framför allt försvinna. Om klacken har sulans dubbla tjocklek,
är den alldeles tillräcklig. För erhållande af öfriga detaljer hän-
visas till d:r Nilssons bok med dess många hithörande illustra-
tioner.

Ett önskningsmål skulle vi vidare kunna anföra, nemlhigen
en god och billig metod att utvidga skodonen, sedan de af väta
blifvit sammankrympta. En ständigt förnyad uppsättning af läster
till hvarje par af barnskodon blir en dyrbar sak; skosmörjor, af
hvad namn och beskaffenhet de må vara, äro mer eller mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free