Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 JOAQUIM MANOEL DE MACEDO.
Och ljufva famntag bjuda mina armar.
Se, jag är skön, och din jag blir på vågen.
Se, brudens krona pryder ju min panna.
För vår förmälning bär jag ju så prydligt
Den hvita jungfruslöjan, bröllopskläder.
Kom, jag är skön, är mö och din skall blifva.
Oss väntar hafvet; kom, min brudgum, ila!
Kom, månen har sig dolt der bortom berget.
Hör, stormen dånar redan; kom; din sköna
Har att dig skänka tjusning, himmelsk njutning,
Mer ren än den, som skänks af blomsterknoppar.
Kom, jag är skön, är mö och din skall blifva.
För döden frukta ej. Viss är din sällhet;
Ty Nebulosa har oss redt ett läger
Åf rosor och jasminer sammanflätadt
I hafvets djup, uti sitt slott, det gyline.
Min brudgum, skynda, lägret ren oss kallar
Till segrar, kärlek, sällhet och till ära!»
Trubaduren faller i den yrande älskarinnans armar. Deras
läppar mötas i »>en af dessa kyssar, som äro värda ett lif>, och
hand i hand störta de sig i de rasande vågorna.
»Ock himlen brakar; hafvet ryter gräsligt;
Och blixten ljungar; luften är ett eldhaf;
Och åskan rullar; stormens andar rasa;
Naturen skälfver rubbad i hvar fogning,
Ett digert moln kring Rocha Negra hvälfver.
Och allt är mörker, fasa, uppror — döden.
Epilogen målar dagen efter denna fruktansvärda tropiska
natt. Ovädret är öfver, himlen klar, hafvet lugnt, hela naturen
andas frid och lifvas. — Men tvenne olyckliga varelser nalkas
Svarta klippan. Trubadurens mor och hans obevekliga älskarinna
hafva kommit för sent. Den förra ropar förgäfves efter sin son;
blott ungmöns suckar svara henne. Snart finner denna harpans
spillror på stranden, kysser dem och dignar ned. Plötsligt skri-
ker trubadurens moder: »>Otacksamma! Var förbannad!» ÖOfver-
väldigad af sorgen faller sedan äfven hon till marken med brustet
hjerta.
+ +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
