Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramatisk konst.
I. Revy September —November 1886.
William Shakespeare, som under vårsäsongen left upp på
nytt å vår främsta scen, framförd af sin snillrikaste nu lefvande
tolk, Ernesto Rossi, har under hösten gjort ett ganska anmärk-
ningsvärdt fiasco hos en af sina trognaste beundrare i vår huf-
vudstad, hr Ludvig Josephson, hvilken säkert med blödande
hjerta sett allmänheten allt mer och mer försvinna från det
» Mycket väsen för ingenting», som han i sin vackra ifver för
klassisk dramatik anordnat å sin scen. Och dock egde hr Jo-
sephson till sin disposition en erkändt utmärkt Beatrice och en
Benedikt, som, om han ock svek i replikens svåra konst, likväl
var en i det hela långt fullödigare och mer äkta renaissance-typ,
än den spetsigt eleganta och maliciösa bild, hr Fredriksson på
sin tid formade af denna rol. Och bland birolernas utförare fick
man se Ar Olsson med berömvärd konseqvens kämpa för en
kanske icke lika berömvärd uppfattning af Don Juans dunkla rol,
Ar Svedberg var som Claudio knappast underlägsen hr Hartman
å Dramatiska teatern, hrr Lindmark, Fristedt, Ringvall kunna
också nämnas. Hvad var då orsaken till nederlaget, kan man
fråga. Samspelet, må det svaras derpå, eller rättare bristande
samspel. Det var Dramatiska scenens erkända öfverlägsenhet
härutinnan, hvilken äfven visade sig 1 denna pjes, som gjorde att
man öfversåg med flera prestationers allt för moderna och för
litet tidstrogna snitt och i stället gladde sig åt den muntert och
fjäderlätt framhoppande rytmen i det hela. Men man vet ju,
att samspelet å Nya teatern alltid lemnat mer eller mindre att
önska, antingen beroende på ofta inträffande ändringar i perso-
nalens sammansättning eller — och troligare — härflytande från
forceradt arbete, otillräckliga repetitioner och mera dylikt, för-
klarligt nog för en privatteater och dess sväfvande förhållanden.
Och derpå har månget stycke fallit å Nya teatern, på det föll
ock Shakespeare. Det är ju icke alltid man kan hafva en Pre-
ciosa Grigolatis att hålla — ej blott sig sjelf — utan ock så
trögt spelade farcer som »Allas älskling» uppe. I bättre farce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
