Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 DRAMATISK KONST.
aflägsnaste aning om, hur en fransk gommeux ser ut och beter
sig. Hr Castegren är däremot en dråplig boudiné, bokstafligen
ända ut i de yttersta fingerspetsarna. Hållning, dräkt, minspel
och tal, allt är framstäldt med en säkerhet, som är beundransvärd
hos en skådespelare, som i sitt eget land näppeligen kan ha sett
denna typ. Men hr Castegren nöjer sig ej med att skapa en
rolig typ och sedan placera honom på scenen, utan hans spel
vimlar af drag af växlande karaktänstik. Askådaren ser ej alle-
nast boudinén som sådan, han ser honom kär, ond, rädd, öm.
stolt, och öfverallt är det samme man, men en man hos hvilken
man ideligen uppdagar nya sidor. Den lille personen blir slut-
ligen, om ej rörande, dock högst sympatisk, då han utmanar en
man, som förolämpat hans hustru, och då han, ehuru mycket rädd.
ej tvekar att dö för henne. Här var framställningen adlad af
sann humor. Med ett ord, skådespelaren. kan ej annat än lyck-
önskas till en så förträfflig prestation.
Hr Castegren sekunderas godt af fru Ulff som Angele
Frontignan, doktorinnan. Det är egendomligt att iakttaga den
ojämnhet som finnes i fru Ulffs dramatiska konst. Långa tider
åstadkommer hon endast medelmåttiga framställningar: hennes
spel är kallt, onyanseradt, hennes deklamation lider af falsk patos:
knapt en fras säges med den rätta logiska betoningen. Och
däremellan kommer hon med goda, stundom förträffliga fram-
ställningar. Hon tyckes i hög grad vara beroende af disposition
för tillfället.
Denna är en af fru Ulffs bättre roller. Hon anslog stycket
igenom den rätta farstonen. I trots af hennes karlavulenhet fram-
kommo då och då drag af kvinligt behag, hvilket ju är riktigt,
då männen passioneradt älska henne. Hon afvisar ej med kan-
tighet sin makes försök att göra henne sin kur, utan mottager
dem med skalkaktighet som ett bizarrt skämt. Scenen, då hon
upptäckt mannen hos konstberidarfamiljen och sedan bryter ut
mot honom, gafs med äkta abandon, och det hela är rikt på
goda detaljer.
I jämförelse med det franska stycket förefaller samma teaters
andra nyhet, det tyska lustspelet ZidZ, ganska obetydligt. För-
fattaren har tydligen ansträngt sig att stundtals höja sin fars till
en fin komedi. Detta har lagt kapson på hans munterhet, och
följden blir, att det hela åstadkommer en ganska matt verkan.
Handlingen är tunn och ej just så ny, och den sedvanliga, löjliga
baronen och den lustiga betjänten jämte andra konventionella
figurer fattas ej. Jag vill därmed ej neka, att ej här och där
finnes en rolig point, och ett par scener äro af verklig finess.
Stycket väcker dock på Nya teatern stort intresse genom
fröken Sandells sätt att framställa titelrollen.
Man häpnar i sanning öfver denna unga skådespelerskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
