Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literaturbref från Frankrike.
III. Prosaister. Dramatiska författare.
Är det redan förenadt med en viss svårighet att på några
få sidor sammantränga en framställning af den nyare franska
poesien, så växer svårigheten betydligt, då det gäller att inom
en så trång ram uppdraga en något så när fullständig teckning
af våra dagars prosa, äfven om man inskränker sig till romanen
och den dramatiska literaturen. Mängden af dylika alster, som
på ett enda år se dagen, är rent af häpnadsväckande. Hvad
likvisst de dramatiska författarne angår, möta de, såsom sakens
natur fordrar, vissa yttre hinder, som något hejda den växande
floden. För att få ett stycke uppfördt, fordras det först och
främst en teaterdirektör, som antager det till spelning, $å en
teater och slutligen en skådespelartrupp, som vill spela det. Nu
fins det visserligen ganska många skådebanor såväl i Paris som
1 landsorten, men den omständigheten att stycket måste uppföras
utgör dock ett hinder, som ej så lätt undanrödjes och som icke
öfverskrides utom af ett ringa fåtal utvalda. Det vore dock för-
mätet att vilja uppräkna ens dessa utvalda. Inom vådevillen t. ex.
ha vi en hel skara qvickhufvuden, outtömliga i fråga om upp-
finning af excentriska och burleska scener, men blott alt för ofta
döma de sjelfve sina” arbeten till kortlifvade framgångar genom
att skrifva roler för någon särskild omtyckt skådespelartalang.
Bland dessa måste i första rummet nämnas Hennequin, Millaud,
Gondinet, Meilhac och Halévy. De två sistnämde ha ofta visat
något mer än blott qvickhet, och i några komedier, bland hvilka jag
anser Za petite marquise som den förnämsta, ha de stundom
lyckats att under ironiens form insmyga ett djupare innehåll. De
ha dessutom visat sig kunna nå det patetiska, då de skrefvo
Froufrou. Den stormande lifligheten i styckets början tyckes
blott ha tillkommit för att låta det rörande svårmodet i dess slut,
då den förtjusande, men lättsinniga hjeltinnan dör, framstå så
mycket bjertare. På tal om dem, som under löjets form förstått
att dölja en ofta skarp och fin iakttagelseförmåga, får man inga-
iunda .glömma Eugene Labiche. Med en försiktighet, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
