Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE. 553
andra gisslat qvinnans äktenskapsbrott, gisslar han mannens i
La princesse Georges. I Le trangere lär han, att kärleken alltid
behåller sista ordet, och att det alltid, om så behöfves, i sista
afgörande ögonblicket uppträder någon deus ex machina, som
ställer allt till rätta, äfven då härfvan icke låter reda sig på annat
sätt än derigenom, att en af personerna måste försvinna. I Za
femme de Claude vill han bevisa mannens rätt att mörda sin
hustru, om hon genom sina laster kan hindra utförandet af något
stort. För att få ett styckes hufvudparadox och alla biparadoxer,
som under spelets gång träda fram, gillade, fordras naturligtvis
en utomordentlig teknisk taläng, och en sådan kan man icke
frånkänna Alexandre Dumas. Då man går från hans komedier,
som hufvudsakligen göra ett pinsamt intryck, kan man icke obe-
tingadt gifva författaren orätt, äfven om man icke kan känna
sig öfvertygad af honom. Man känner instinktmessigt, att han
har och måste ha orätt, men är ej i stånd att upptäcka felet i
hans bevisningskedja. Hans djerfvaste försök är kanske det, som
innehålles i hans sista arbete. Han hade redan en gång förut
vidrört samma ämne i Les idées de M:me Aubray, men har åter
upptagit det i Denise. Stycket handlar om en ung, i alla af-
seenden rikt utrustad qvinna, Denise, som vart nog olycklig och
oförsiktig att för mycket lyssna till en förförare, som å sin sida
haft den ogrannlagenheten att göra henne till mor. Hennes far,
herr Brissot, har anställning som disponent hos grefve de Bar-
dannes, som begär hans dotters hand af honom, och som, då
han får höra den sorgliga sanningen, icke dess mindre gifter sig
med henne. Ämnet är ömtåligt, och då man gick från föreställ-
ningen, underlät man icke att nagelfara stycket, men så länge
man såg det, tänkte man icke ett ögonblick derpå. Alexandre
Dumas hade deri liksom för ro skull hopat svårigheter på hvar-
andra. Hvarför skulle t. ex. Denise ha haft ett barn, som gjorde
det ifrågasatta giftermålet än orimligare, hälst som barnet i alla
fall antages vara dödt vid styckets början? ”Frots allt befogadt
klander gick stycket med glans. Jag mins ännu, när man på
scenen kom till det ställe, der Denise för grefven sjelf berättar
om sin förförelse, och hur jag smått gycklade med mig sjelf för
min sinnesrörelse med dessa ord: »se så, der ha vi nu historien
om barnet». Och när så Denise berättade om detta barn, som
hon med egna händer redt en graf, snyftade jag bakom min
näsduk. Så har det nog gått litet hvar. Trots alla dubier, som
Alexandre Dumas med sin talang lemnar olösta, trots alla hans
teser och paradoxer, tvingas man dock att, äfven då man will
bekämpa honom, erkänna hans stora talang och betydande dra-
matiska förmåga.
Emile Augier förfogar öfver en smidigare och rikare talang.
Han har försökt sig litet i hvarje och alltid med framgång. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
