Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ee M. NORDAUS FÖRFATTARESKAP. 599
den ej är ämnad att vara ett skämt -— mycket misslyckad, och
äfven som en skämtsam utflykt betraktad ej nog kryddad, för
att blifva pikant. Lika litet lyckade äro hans direkta anfall mot
kulturstaten, som han anser blott utöfvar ett tryck på individen,
tvingar honom att offra sina penningar och sin personliga frihet
och ger intet tillbaka. »Kulturstaten», utropar han, »skall be-
trygga vårt lif och egendom, men det är något den icke gör!»
Krig föras, för att ödelägga den enskildes lycka och välstånd,
skatter erläggas till byggandet af palatser, jernbanor, broar, af
hvilka mängden ej får något godt, nya embeten inrättas, lönerna
ökas, — och medan allt detta sker, dignar »Hans» under oket,
som blir allt tyngre och tyngre.
"Men han glömmer att omnämna de förmåner, »Hans> har
af kulturstaten; han glömmer, — i sin ifver att utkasta sådana
paradoxer, som att brotten ej förhindras derför att de straffas
efteråt, att den mördade har föga godt af att man expedierar
hans baneman etc., — han glömmer, att det bestämdt är en
fördel för »Hans» att, om något ondt vederfares honom eller
hans »Greta», kunna bedja de föraktade officiela myndigheterna
om " hjelp, framför att använda näfrätten och, om han är klent
utrustad i afseende på de för detta ändamål erforderliga leda-
möterna, kanske komma ur askan 1 elden!
Att för öfrigt vid det moderna kulturlifvet häfta stora lyten,
lögner, småaktigheter, — att i den af Nordau så häcklade parla-
mentarismen med sin halffåniga »valboskap» egoismen och dum-
heten spela stora roller, lär väl ingen bestrida, men om man
vill öppna ögonen och se saken från alla sidor, skall man kan-
ske inom det politiska lifvet äfven upptäcka andra, helt olika
egenskaper. »Ty», som herr v. Schéele säger, »i motsats till
Nordaus teori, att det är egoismen, som ytterst och starkast drif-
ver allt i lifvet, tro vi, att de största kraftansträngningar förut-
sätta det dödsförakt, som ensamt födes af pligtkänslans entusiasm.»
Om herr Nordau kastade en blick tillbaka i historien, och om
han gjorde det annat än i afsigt att leta upp föremål för sitt
gissel, — skulle han få se, att de största verk, de som blifvit
bestående, ha alltid uträttats jus! genom frånvaro af egoism,
genom att låta det egna jaget och dess fördelar uppgå i den
idé som besjälar, antingen denna varit en politikers statskupp
eller en vetenskapsmans mödosamma upptäckt. Hvad lön ha
1 allmänhet mensklighetens heroer fått för sina storverk, —
hvilka enskilda förmåner ha de vunnit? Och äfven om fram-
gången följt deras verk i spåren, har den icke varit målet, —
de skulle handlat som de gjort, äfven om deras hf kräfts till
offer, drifna som de voro af den högsta och mäktigaste impuls:
den att försaka sig sjelf och gå upp i en idé. Det är sant, att
egoismen är en vigtig, ja till och med en nödvändig dnrfkraft i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
