Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 M. NORDAUS FÖRFATTARESKAP.
det alldagliga lifvet, att den, för att tala med Nordau, ingår
som en betydande faktor i Påls och Pers existens, men alla dess:
mäktiga språng framåt, som menskligheten tid efter annan tagit
i sin utveckling, ha skett just derigenom, att vissa individer för-
mått höja sig öfver det alldagliga, lösgöra sig ur egoismen och
gifva sig sjelfva åt sina bröder. Han som verkade det största
verk någon menniska utfört, — timmermannen från Nazareth —
som med kraften af sitt ord och lefverne förmådde omgestalta
sekelgamla sedliga begrepp och tvinga lifvet in i en ny rigtning.
han drefs förvisso icke af egoism; hans storhet bestod just i att
han »försakade sig sjelf» och gick helt upp i den idé, för hvil-
ken han lefde. Se deremot på ett annat slags »storhet», som
verlden också en gång prisat och berömt, — se t. ex. på Napo-
leon I. Hvad var han? — hvad återstår af honom? Ett snille,
som sönderbröts af jernhård egoism, — ett fenomen, som ef
terverlden kallt beundrar, då deremot Nazarenens anspråkslösa
bild tvärs igenom sekler ännu värmer och hänför!
Egoismen har icke den betydelse, Nordau och hans fränder
vilja tilldela den; dess roll är förlagd till det lägre lifvet. —
den brutala, alldagliga kampen för tillvaron, — då den vill höja
sig till de regioner, der det andliga lifvet pulserar, dunstar den
bort, som giftiga ångor, då de sprida sig och skingras i den klara.
soliga luften.
+ +
+
Lika skarpt som Nordau anfaller parlamentarism, demo-
krati, jemlikhet och republik, lika skoningslöst, men äfven —
låtom oss erkänna det — qvickt och träffande gisslar han konunga-
dömet »med Guds nåde» och den aristokratiska lögnen. Her
v. Schéele anser, att Nordau här går tillväga liksom i föregående
bevis, nämligen att han, för att underlätta kritiken, fixerar före-
teelsen på ett lågt utveckladt stadium, — att konungadömet med
Guds nåde är något, på hvilket numera ingen menniska tror,
och att derför en kritik öfver denna samhällsform erinrar om
ordstäfvet att måla upp en viss personnage på väggen, för att
sedan få nöjet piska honom. Vi kunna dock icke helt och
hållet dela denna åsigt. Kungadömet med Guds nåde finnes
ännu qvar, särskildt i Nordaus fädernesland, och behöfver nog
några slag af satirens gissel. Förutom att detta slags kunga-
döme för en hel del individer bland den kompakta majonteten
g är någon »skrattretande saga», utan tvärtom något ganska
vördnadsbjudande, äro vi fullt öfvertygade om, att monarkerna
sjelfva tro derpå, och göra de det icke, måste de i alla hän-
delser Zåfsas tro, om än det numera icke faller någon in att
dekretera, att Gud sjelf utfärdat konungarnes anställningsdiplom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
