Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOY. 611
Kärleksförbindelsen mellan Anna och Wronsky slutar der-
med, att hon öfverger sin man och sin son för att följa sin äl-
skare. I deras samlif visar emellertid Wronsky en långt större
grad af finkänslighet och öfverseende, än man skulle vänta af
den utsväfvande, blaserade officer, som han var. Det tycks mig
vara ett fel i teckningen af Wronskys karaktär, att förf. för ho-
nom fram på skådeplatsen med en anmärkningsbok full af de
mest nedsättande betyg och sedan låter honom uppföra Sig med
större takt och tålamod, än de flesta män skulle hafva gjort i
hans ställe.
Emellertid känner sig Anna mer och mer olycklig i sitt
abnorma förhållande, skilsmessa från sin man kan hon icke upp-
nå, och en beständigt växande afundsjuka och misstanke mot
Wronsky förbittrar deras samlif. Dertill kommer hennes oupp-
hörligå längtan efter den son, -hon har lemnat. Anna har tänkt
sig att i kärleken få ersättning för allt, men hon finner, att en
man, till och med den mest lidelsefulla älskare, icke kan fylla
sitt lif med att blott älska. Hon ser, hur Wronsky mer och mer
söker arbete, förströelse och intressen ute bland menniskor, och
då hon till sist kommer till den öfvertygelse, att han är trött på
henne och blott längtar efter sin frihet, tar hon lifvet af sig.
Att Wronskys kärlek till henne var af en djupare och
mera genomgående art, än hon trodde, visar sig deri, att han
.efter hennes död mister all lust att lefva och går som frivillig
ut i serbiska kriget.
Vid sidan af denna -kärlekstragedi har Tolstoy satt åt-
’skilliga andra menniskor med deras mer eller mindre invecklade
familjeförhållanden. |
Annas bror är Stipan Oblonsky, som med sitt godmodiga
och älskvärda sätt intager alla, och som utan vidare samvets-
agg bedrar sin hustru, slösar bort sina pengar och lefver glad-
lynt, man kunde frestas att säga, oskyldig, i alla sina dåliga
förhållanden.
I hans hustru Dolly har författaren framstält en maka och
mor, som uppoffrar sig för familjen, en qvinna, som lider allt
och förlåter allt och gifver sin helsa, sin glädje och dagliga be-
qvämlighet för att förblifva trofast och uthållig i den pligt, hon
har påtagit sig. Och dock är hon alldeles ingen engel, denna
Dolly, utan en stackars svag och lidande menniska, som har
stora pröfningar och strider att utstå för att kunna förlåta sin
trolösa man och hålla ut i sitt ansträngande hvardagslif. Ett af
de mest genialiska dragen hos Tolstoy är säkerligen det, när
han beskrifver Dollys resa till Anna, efter att hon har lemnat
sitt hem och lefver med Wronsky. På vägen till detta den
fria kärlekens hem börjar Dolly känna sig lätt och fri och re-.
sonnerar öfver, hur hon sliter och släpar och spiller sitt hf —
Ny Sv, Tidskr. 7:de årg:s 1o:de häfte. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
