Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 LEO N. TOLSTOY.
ömmare och mera deltagande känslor, vill han gerna framställa
i ett komiskt ljus; som till exempel i den scen, der han skildrar
bokens två goda och oskyldiga qvinnor i en förtrolig téte 3 téte,
då Kitty i största förtviflan omtalar sin hjertesorg för Dolly.
Midt i denna gripande framställning af en ung qvinnas första
stora hjertesorg säger han: »Och hon dolde det tårdränkta an-
sigtet i Dollys klädningsveck. Tårarne voro, så att säga, den
oundvikliga olja, utan hvilken samtalsmaskinen icke kunde komma
i gång.» Det påminner om Thackerays »Vanity fair», der den
lilla frun (hans älskling i boken) också utgjuter sig i tårar, och
Thackeray anmärker, att det är med henne, som med Versailles:
på alla högtidsdagar spruta de stora vattenkonsterna.
Man skall kanske anmärka, att detta är en obetydlighet,
men det är en detalj, som är karaktäristisk för hela Tolstoys
uppfattning. Han rörs aldrig sjelf till tårar och ler derför litet
åt, när andra göra det.
Medan man hos Turgenjew känner, att det bakom allt hans
ögonskenliga lugn darrar en djup medkänsla, en patetisk sorg,
så besitter Tolstoy deremot den kallblodighet, som är nödvändig
för en duktig kirurg.
Han skär hvasst och djupt och säkert. Han väcker icke
någon stor sympati och medkänsla för sina personer, så som
Turgenjew förmår göra till och med för de obetydliga, de dumma
och felande, men han spänner i högsta grad vårt intresse för de
menniskoproblem han behandlar. Man ser hela utvecklingspro-
cessen så tydligt för sig, som om man hade den under ett för-
storingsglas, och man befinner sig i spänd väntan på resultatet,
— icke intrigens upplösning, som i de gamla sensationsroma-
nerna. utan det andliga resultatet af de olika karaktärernas sam-
manstötningar och strider med verkligheten.
Hjeltinnan i boken, Anna Karenina, är en hflig och be-
gåfvad qvinna, med ett stort behof af och en stor talang till
att älska. Hon är gift med en torr, korrekt embetsman, hvil-
kens egentliga intresse är äregirighet och tillfredsställelse vid
alla de fördelar, som korrektheten medföra. Sjelfva religionen,
som han alltid visar stor respekt för, är egentligen för honom
blott den välkomna auktoritet, som hjelper till att hålla ordning
på samhället.
Till Anna kommer kärleken i form af en stor lidelse, och
hennes älskare är skildrad af författaren som en högst omora-
lisk person, en af dessa herrar, som gjort sig en lagbok för
hederns fordringar, der det anses vara en hederssak att betala
sin spelskuld, men icke nödvändigt att betala sina skräddarräk-
ningar. der man aldrig får bedraga någon — utom naturligtvis
de äkta männen, der man icke får ljuga för en man, men
gerna för en qvinna 0. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
