Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOY. 613
utbrista: »Nej, barnjungfru och amma har han varit!s Och
när man så inser, att det? i alla fall icke kan vara sant, så säger
man till sig sjelf: >Nej, han är en stor diktare, som med siare-
blick tränger in i alla menskliga situationer och känslor och för-
mår att skildra, hvad vi andra blott se.« —
Det fins mindre goda saker i boken. Då och då rent af
slappheter, som t. ex. den högst otillfredsställande skildringen af
fröken Warenka, som Kitty möter vid badorten, en ung dam,
som skall vara en engel, och hvars musikaliska talang skildras
sålunda, att hon »sjöng den första sången förtjusande», »och den
andra sjöng hon lika taktfast och felfritt, som den föregående».
-— Det är en mycket dimmig föreställning man får om hela
denna unga dams väsen, och hon förmår icke väcka den minsta
sympati med all sin besvärliga fullkomlighet.
Dollys plötsliga förtviflan öfver, att barnen slåss om en
boll, med de derpå följande resonnemangen tycks också hänga
löst tillsammans med hennes moderliga kännedom om barns om-
vexlande lynnen och infall.
Lewins frieri till Kitty, både det första och det andra, äro
också något besynnerliga. Det första är afgjordt på en half
sida, och det andra är temligen onaturligt, i det att de två kon-
trahenterna samtala en lång stund genom att skrifva den första
bokstafven i hvart ord af. den mening, de vilja säga. Det måste
vara mer än meneklig skarpsinnighet för att utgrunda sådant.
Framför allt fins det en stor och kännbar brist på den
punkt i historien, då Kitty mottager Lewins anteckningsböcker
om hans förflutna lif.
Den revolution, som en sådan upptäckt första gången för-
orsakar i en ung qvinnas själ, är allt för djup och genomgående
till att kunna expedieras med ett par rader. Kanske har för-
fattaren känt, att om han skulle ingå i några själs-analyser öfver
Kittys känslor vid detta tillfälle, skulle det vara nog stoff till en
hel ny bok, och han har derför valt att blott gå lätt öfver det.
Men då hade det varit att föredraga, att han alldeles icke hade
berört detta ämne. Detta visar, att Tolstoy ofta går stötvis fram
i sin skildring, så att man med ett par penndrag föres bort öfver
långa perioder, och så igen plötsligt stannar i en mycket utför-
lig detaljskildring på ställen, der man egentligen icke tycker,
att en så noggrann behandling kunde vara nödvändig.
Turgenjew har aldrig ett ord för mycket, det fins aldrig
. hos honom en paus, som man ville hafva fyld, aldrig något
man möjligtvis kunde tänka sig annorlunda. Allt hos honom är
så fulländadt, så koncentreradt fylligt, att man blott kan tiga
och lyssna. Tolstoy har många menskliga svagheter, som af-
sticka dubbelt skarpt emot de många mästerliga enskildheterna
omkring dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
