Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE. "> 617
sden öfvertygelsen att han nog alltid finner någon, som förstår
honom och, der så behöfves, i hans ord inlägger en djup ande-
"mening. Det skulle till och med icke alls förvåna mig, om Re-
nan, som anser lifvet för en enda stor mystifikation, smått roade
’sig med att spela orakel. Jag vill ogerna tro, att han lyckats
helt och hållet narra sig själf, och undrar, om icke ett småleende
stundom smyger sig öfver hans läppar, då han ser så många
taga honom på fullt allvar.
Renan är för närvarande egentligen sysselsatt med vid-
lyftiga religionshistoriska arbeten, men för att hvila sig skrifver
han då och då i lättare stil stycken, som han sjelf kallar tids-
fördrif (divertissements). Enligt hans åsigt är dialogformen det
-enda framställningssättet, som på menniskoandens nuvarande ut-
-vecklingsgrad egnar sig för behandlingen af filosofiska idéer.
Han begagnar sig således i dylika arbeten af dialogformen. Men
nu tror han sig ha funnit, att det icke alltid är nog med detta,
att det behöfves handling också, och att den »obundna dramen
utan lokalfärg i Shakespeares stil lemnar författaren friaste ut-
rymme att uttrycka tankens alla skiftningar».
Renan har således skrifvit en hel rad filosofiska dramer
(idédramer), som naturligtvis aldrig uppförts och — behöfver jag
säga det? — äro fullkomligt ospelbara. Han saknar nämligen
så mycket saknas kan all dramatisk talang. Han tillstår det
själf utan att kanske ana, hur rätt han har i detta fall. Det
såg man också alltför väl, då direktören vid Théåtre francais
bad honom om ett tillfällighetsstycke i en akt för firandet af
Victor Hugos minne. Hvarför vända sig till. honom? Det fans
ingenting som kunde berättiga till ett dylikt val. Men just der-
för var det en mästerkupp. Allmänheten är alltid nyfiken och
tycker om det som förvånar henne eller rycker henne ur de van-
liga hjulspåren. Man vill nog icke gå ett steg för att höra en
filosof tala i ett filosofiskt ämne, då han naturligtvis skulle ha
mycket godt att bjuda på, men får man löfte om att filosofen
skall uppträda som trollkonstnär eller lindansare, så tränger man
sig fram flockvis. Renan har värdigats befatta sig med trollerier,
men har ej lyckats. Man väntade sig något nytt och originelt,
åtminstone till formen. Man fick till lifs en dialog i underjor-
den mellan Boileau, Moliere, Racine, Corneille och La Fontaine,
hvilka undrade hvem som skulle blifva det 19:de seklets skald.
En liten genie uppträdde då och tröstade dem med att Victor
Hugo var född. Innehållet påminner väl:starkt om sådana
gymnasistförsök, i hvilka de unga låta Phocion och Demosthenes
eller Virgilius och Juvenalis uppträda. Till formen erinrade
stycket, men ej till sin fördel, om Berguin och om Florian i
dennes sämre arbeten. Men detta hindrade icke pressen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
