Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 ’ LITERATURBREF FRÅN FRANKRIKE.
att samfäldt applådera af alla krafter och att djärft förklara, att
stycket hade öfverträffat alla rimliga förväntningar.
Till all lycka äro då Renans filosofiska dramer icke alltid
lika obetydliga och barnsliga. I den senaste af dessa fans till
och med ett uppslag, som väl utveckladt kunnat väcka dramatiskt
intresse. Midt för Renans fönster låg f. d. Collége du Plessis,
hvars grundläggning daterar sig från 14:de århundradet. De sista
ruinerna deraf har han från sina rum sett nedrifvas, och i tanken
återbefolkade han då dess salar med de olika slägten, som der
efterträdt hvarandra. Den tid, vid hvilken han helst dröjer är
1793—94, då nämda läroverksbyggnad var förvandlad till det
dystraste fängelset i Paris. Derifrån utsläptes man nämligen blott
för att gå till stupstocken. Han har nu förestält sig de samtal, som
förts i bottenvåningens stora salar före utkallandet till afrätts-
platsen, och på så sätt diktat en hel dialogcykel, som med allt
skäl skulle kunna kallas »Dialogues de la derniere nuit>. Ur
denna cykel har han utbrutit en episod, som nyligen utkommit
under titeln »L’abbesse de Fouarrex.
Juhe Constance de S:t Florent är en skön och ädel flicka,
invigd i tidens nya idéer. Till lärare har hon haft Turgot och
har förstått draga fördel af hans undervisning. Begåfvad med
ett brådmoget förstånd och ett allvarligare lynne än det täcka
könet vanligen besitter, afhandlade hon redan vid 16 års ålder
tidens djupaste frågor och försvarade folkets rättigheter. Men
som hennes familj erhållit stiftet Jouarre som lön för de stora
tjenster den gjort staten, samtyckte hon till att blifva abbedissa,
emedan hon hoppades att kunna förvalta sitt embete i den all-
männa moralens intresse och till nationens förädling. För detta.
mål måste hon offra sin kärlek till en ädel man, markis d"Arcy,
som, då han delade och förstod hennes åsigter, blott kunde
uppmuntra henne till en i hans tanke gagnelig uppoffring. Med alla
sina fria åsigter och sitt skarpa förstånd i öfrigt förblef hon dock
lika ren som något medeltidshelgon, beherskadt af den oinskränk-
taste barnatro. »Man «skulle kunna ha tagit henne för en Sainte
Fare eller Saimte Bothilde, som läst Voltaire och kommenterade
Rousseau.» Emellertid korsas alla dessa ädelmodiga drömmar af
revolutionen. Abbedissan i Jouarre, som genom en liten nöd-
lögn kunnat rädda sig, vill icke på detta’ sätt fläcka sin vär-
dighet: hon föredrar döden. 1 fängelset träffar hon d’Arcy, som
är dömd till döden liksom hon. Hon anropar honom om att
ej söka träffa henne och tror sig ha hans löfte. Men då hon
natten före afrättningen sitter fördjupad i betraktelse och bön
ensam i sin cell, inträder plötsligt d’Arcy, som lyckats öppna
hennes dörr. Julie blir till en början mycket förskräckt och
ber honom enträget att draga sig tillbaka, men förgäfves. D’Arcy
ger icke så lätt vika; det är tvärtom han, som nu vill öfvertyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
