Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 35
nitiv till imperfektum! Här har den omedvetna lagens tillämp-
ning varit till förfång, liksom den är det i motsatt riktning, när
den alstrar ett olyckligt gort för gjort.
I andra fall blir samma lag till gagn. Det torde finnas
många rättstavningsläror, som icke upptaga någon regel om
att förgången tid af gjuta icke efter vanlig ordning tecknas kör
utan gör, och motsvarande form af Jjuga icke jög utan fjög.
Och dock har väl ytterst sällan ett stavfel på dessa ord före-
kommit hos den lärjunge, som vant förtrogen med stamformer-
nas utseende.
Det må tilläggas, att just samma inrotade sinne för ord-
ning och symmetri, som röjer sig i de sistnämda formernas stav-
ning, varit värksamt redan vid skapandet af själva de talade
formerna. Man böjde dessa ord fordom skjuta, sköt (med hårdt
k), skutit, — ljuga, lög, lugit (jfr bjuda, böd, budit); j-ljudet har
sedan från ordets allmännaste form följt med in i de övriga.
Vi ha genom det som nyss anförts redan kommit ett stycke
in i frågan om samhörighetslagens tillämpning på stavningen af
böjda ord. Låt oss se tilll i hvilken utsträckning denna lag
genomförts inom vanlig svensk skrift.
Vår ortografi har icke få brister, icke få besynnerliga nycker,
som högljudt ropa på förbättring och tukt. Men den har också
sina förtjänster, som vi icke skola glömma. Under det att jag
efterspanat samhörighetslagens uttryck särskildt i vår svenska skrift,
har jag funnit, att denna lag, formulerad på det mera speciella
sätt, som strax skall angivas, hos oss är genomförd med en kon-
sekvens och en noggrannhet, som i sanning är förundransvärd.
Och ännu mera stiger förvåningen, när man upptäcker, att
denna storartade konsekvens i det hela kan sägas vara en ska:
pelse af en föga reflekterande instinkt. Åtminstone har regeln
hittills, så vidt jag känner, aldrig varit formulerad, och dock kan
man följa dess historia tillbaka i tiden bortom alla kända sven-
ska ortografer.
De få afvikelser, som stå att uppvisa, äro faktiskt till vä-
senthig del uppkomna just genom ett opåkalladt ingripande af
senare tiders stavningsförbättrare, som ej mäktat fatta planmässig-
heten i det hela. RYDQVIST, som med alla sina stora förtjänster
om vår språkforskning hade ett föga lyckligt grepp på ortografiska
frågor, röjde detta visserligen mäst däri, att han satte sig emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
