- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1886 /
662

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.

föreslagna nyheter, om de än voro tidsenliga och inneburo en
förbättring; men han har också felat genom att själv bringa å
bane mindre lämpliga nyheter, särskildt flera, genom hvilka den
här omtalade lagen lidit störande afbräck.

Samhörighetslagen, så vidt den kommit till erkännande i
vår svenska rättstavning, kan uttryckas så:

Sekundära bildningar behålla primär-elementets
stavning, där detta kan ske utan att förleda den lä-
sande till ett felaktigt uttal.

Som primär-element gäller

i förhållande till det böjda ordet det oböjda, eller stammen;

i förhållande till det afledda ordet dess stam;

i förhållande till det sammansatta ordet det däri ingående
böjda eller oböjda enkla ordet;

i förhållande till satsen det däri ingående böjda eller oböjda,
enkla eller sammansatta ordet.

Såsom man finner är den anförda rättstavningslagen i viss
mån af negativ natur. Den afser icke att lemna den i ljudenligt
hänseende enklaste och naturligaste beteckningen; den nöjer sig
med att lemna en beteckning, som icke är vilseledande.

Hvad detta innebär inses lättast genom några exempel.

Det svenska uttrycket för 70 är sammansatt af sju och f£io.
Dock vore det emot samhörighetslagen att här skriva sjutio, ty
en sådan form skulle mana till ett felaktigt uttal. Exemplet må
ådagalägga, att samhörighetslagen är något helt annat än den
etymologiska härledningsgrundsatsen, ehuru båda ofta kunna föra
till samma stavning.

På samma sätt vid afledningar. Bläddra kommer af blad,
och ordet borde alltså, etymologiskt sedt, ha blott ett d. Men
blädra skulle icke kunna uttalas annat än med långt ä, efter
analogien af vädra. Alltså måste konsonanten dubbelskrivas.

Slutligen också från ordböjningen ett exempel, ännu mera
påtagligt än de föregående. Flertalet af fot kan ej skrivas foter;
det är alldeles i enlighet med lagen att man tecknar formen
som fötter.

I sitt ursprungliga program tecknade Rättstavningssällskapet
karakteristiskt med ä efter mönstret af karaktär. Åtminstone
om härmed skulle följa ett ministärtiell af ministär, var detta ett
från sällskapets ståndpunkt mycket förvånande exempel på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 17:41:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1886/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free