Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 «NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
junktion leda oss till ad-duktion, ad-dition och sedan ytterligare
till at-traktion, ap-position, ac-kreditera, an-notera, as-sonans m. m.
Jag tror icke, att den lemnade bevisningen väsentligen
brytes genom anmärkningar, som möjligen kunna göras mot
enskilda af de anförda exemplen. Mycket väl inser jag t.
ex., att endast ett ovanligt skarpt språksinne uppfattar addition
som sammansatt (genom jämförelse med Itra-dition, e-dition, kon-
dition); i detta som i de flästa andra fall kommer likväl den
nyss omtalade halvbetoningen till stöd åt dubbelkonsonanten.
Och dessutom är det väl billigt, att rättstavningens lagar icke
stiftas af det slöa språksinnet utan af det vakna och fullt ut-
bildade, med andra ord, af ett språksinne, som utan att hänfalla
till lärda spetsfundigheter förstår att klart överskåda det samman-
hörande i sitt sammanhang. Annars kommer enhet och konse-
kvens att saknas, och det ortografiska systemet blir en samling
af godtyckliga påbud, som peka än åt ett håll, än åt ett annat.
Ett djupare inträngande i frågan om dubbelkonsonanterna
skulle bättre än något annat ha övertygat våra reformatorer om
att det är en ytterligt svår sak att företaga en omstöpning af
vårt ortografiska system i så stor skala som nu ifrågasättes.
För att vara en sådan uppgift vuxen, fordras ett skarpsinne och
en vana att här se icke blott framåt utan även åt sidorna och
bakåt, som endast förvärvas genom träget och långvarigt arbete
på just detta område. Också vetenskapsmän, som i andra fack
äro framstående och väl bevandrade, kunna här gå vilse.
För min del är jag nöjd, om jag genom det närmast före-
gående lyckats visa, att de utländska ordens dubbelkonsonanter
icke så utan vidare kunna offras på fonetikens och pedagogikens
dubbelaltare. Hvar en lämplig reduktion på detta område borde
börja och hur vidt den lämpligen finge sträcka sig, det tilltror
jag mig ej att afgöra. För att här kunna framställa ett dugligt
förslag till reform, bör man naturligtvis först ha från denna syn-
punkt genomgått och granskat hela ordförrådet. Detta har jag
icke gjort — och jag tror icke att de nya lagstiftarna i det hän-
seendet ha något att förebrå mig.
Vår ortografi har redan i många fall infört en fonetiskt
riktig konsonantförenkling. Jag uppräknar alla exempel, som jag,
visserligen mera tillfälligtvis, antecknat — flera af dem grunda
sin enkelskrivning på tyskt föredöme: kurir, furir, furage, stafett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
