Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
gutår (af godt år) och gunås (af Gud nåde oss), hvilka ord alltså,
om inga undantag medgåves, skulle komma att tecknas gutor, gunos.
De utländska ord, som utan att på sin form genast igen-
kännas som främlingar, dock böra stavas som sådana, äro ej
många; få rättstavningsläror anse mer än 4 å 5 tillräckligt sven-
ska för att behöva upptagas.
Jag har emellertid antecknat följande större antal: Jord,
hord, brosch, loge, tom, dom, trop, klor, rob, strof, portvin, porter,
proper, nobel, sobel, kronisk och Jogisk, samt med kort å-ljud
onkel och sold. Naturligtvis också alla släktord till de uppräk-
nade. Rättstavningssällskapet, som ej tänkt på samhörighetens
fordringar, kommer att som motsats till sitt zåbe! få ett ingnobel,
eller — om det uttalet anses rättare —– ett fnjobel.
Då svenskan ej känner stammar på ångd och ångs, kunna
ord som rond, sond, fond, blond, frond, brons täknas som formellt
främmande och på denna grund behålla 0; om 2» jfr s. 123.
Enligt Rättstavningssällskapets regler skola alla dessa ord
skrivas med åd, utom det redan nämnda ölond och märkvärdigt
hog /Zogisk (genom förbiseende eller på grund af ett mig obekant
uttal med 0?). Kronisk, som uttryckligen upptagas med formen
krånisk, förefaller alldeles likstäldt med Zogisk, och om blond har
det »vacklande uttal> med o, som angives genom skriften, gäller
säkert detsamma om de övriga på -ond.
För mig synas Rättstavningssällskapets bråsj, fångd, ånkel
föga antagliga, i synnerhet icke de senare, som ha det vanligen
med o tecknade korta å-ljudet. a
Efter sällskapets regler måste vi också få namnformerna
Åskar, Gåtfrid, Åtto. Det är sannt att sällskapet icke vill lag-
stifta för namn, enär dessa »äro beroende af vederbörandes god-
tycke». Men om >vederbörande» själv är en uppriktig medlem
i sällskapet, bör han naturligtvis, enligt den gamla regeln att
charité bien ordonnée commence par soi-måéme, i första rummet lätta
sin egen allra mäst privata rättstavningsmöda, detta jämväl för
exemplets skull. Formen Akse/ har ju på denna väg redan fått
en hedrad plats. Märkvärdigt är att tecknet ä, som till följd
af historiska förhållanden från gammalt har en mycket tillbaka-
trängd ställning inom namnområdet, ännu knappt där gjort någon
erövring utom det lilla Pär. Ett Äbbe eller Ämma, ett Härman
eller Svänn eller Ärns! synes ännu ingen ha vågat sig på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
