Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 85
hämtat att tråckla är bildadt af tråd, att mått och mål samman-
hänga också i fråga om ursprung, att i vålla innebäres ett vis-
serligen ofta mildt våld, att åskan egentligen är ås-åka (Åsa-
guden Tors åkande) — sedan man inhämtat detta, finner man
säkert undantagen icke så konstiga. — Etymologier böra naturligt-
vis ej såsom en lärd barlast få tynga på elementarundervisningen,
men den hjälp för minnet de ofta lemna får icke därföre under-
skattas och förbises, icke häller det uppfostrande element de kunna
innehålla: det är nyttigt att från början vänjas att söka en orsak
jämväl för det skenbart nyckfulla. Många etymologier i SUNDÉNS
rättstavningslära ha säkert varit till gagn redan på undervisningens
allra första stadier.
Liksom vid ä-ljudet måste man i fråga om d uppställa något
andra lagar för utländska ord än för inhemska. Så hava ock
alla ortografer gjurt; ej ens Rättstavningssällskapet har kunnat
undgå det, fastän det ej uttryckligen nämner »utländska ord>.
Vår regel blir helt kort och analog med den för ä-ljudet
gällande: I formellt främmande ord tecknas långt d-ljud med o.
Då ju det korta 4-ljudet även i inhemska ord skrives med
o, blir här ingen olikhet mellan dem och lånorden.
Några få undantag från den givna regeln måste emellertid
göras. Det viktigaste är det som stadgar å-tecknets användning
i ordslut: berså, ridå. Ävenså böra tills vidare några ej fullt
naturaliserade utlärdska ord behålla sitt o, ehuru de icke genom
yttre märken kunna igenkännas som främmande.
» Formellt främmande» ord röja sig, såsom vi påminna oss,
väsentligen därigenom att de ej hafva akcenten på sin första sta-
velse. Rättstavningssällskapet låter också regeln utan inskränkning
gälla för ord af sådan form som symbol. I sitt nit för undantags-
lösa regler stavar det till och med agplod — en beteckning som
ju obestridligen är att anse som sämre än den vanliga, så länge
det långa åd-ljudet regelmässigt skrives d. Ordet är visst ej det
enda undantaget. Aladob, debosj, resor (för det nuvarande resår)
följa med, och möjligen ännu flera. Former som 7esor, aplod äro
från läsbarhetens synpunkt ej berömvärda. Om man ock vet, att
tonen ligger på sista stavelsen, är man dock mäst böjd att uttala
orden efter mönstret af kontor, metod.
Ja, till och med två rent svenska ord träffas af regeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
