Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN NICOLAI MADVIG. 7
vanliga försvaret eller upphöjandet af Tiberius och de föl-
jande kejsarne af Caesars ätt och förkastandet af Taciti
vittnesbörd i dessa frågor.
Såsom den andra stora och utmärkande sidan hos Mad-
vig framställer sig, om vi blott taga hänsigt till hans be-
handling af texterna, hans ojämförliga syntaktiska skarp-
sinne, den logiska kraft och klarhet, som gör att han aldrig
mister tråden i författarens satser och tankegång. Utan
att någonsin konstruera sig till textens mening eller nöja sig
med en lös och half förklaring, vet han att ej blott af ämnets
sammanhang bedöma hvad författaren bör säga, utan ock
af skriftens diplomatiska data och af författarens hela karak-
tär och språkbruk utleta hvad han verkligen sagt. Huru
kritiskt han härvid vänder sig mot auktorerna själfva, skön-
jes bäst af hans inledning till Ciceros böcker de Finibus
och till Livius. Men i en högre form och med vidsträcktare
utsigter framträder detta logiska skarpsinne i hans gramma-
tiska och allmänt språkvetenskapliga skrifter (1835, 1842—
1875). Det framträder här såsom en genial insigt i de språk-
liga formernas betydelse och hela språkets lif och väsende
från betydelsens sida eller såsom uttryck för mänskliga före-
ställningar och tankens former och lagar. Madvig har på
detta område, utan att han — han har själf mer än en gång
erkänt det (1856) — åtminstone från början varit i besittning
af ett komparativt språkmaterial, rikt och mångfaldigt, och,
utan att egentligen ställa sig i de jämförande språkforskar-
nes led, med snillets divination mycket tidigt (t. ex. »Om
kjönnet i sproget> 1835) vunnit många resultat, hvilka våra
tiders på komparativ grund hvilande språkvetenskap efter
många decennier erkänt och såsom sina upptagit. Från
början motståndare till den åsigt, som i orden ser ett omedel-
bart aftryck af föreställningen och i formerna ett med orden
organiskt framvuxet system af inre språkformer (särskildt
K. F. Becker), liksom till den ännu vanligare åsigten om de
syntetiska fornspråken såsom en högre art af språk än de
yngre »analytiska», har Madvig med klar och fördomsfri
»blik i sprogproblemets dyb>» redan längese’n i stora, origi-
nala drag utkastat planen till den språkvetenskapliga bygg-
nad, med hvars utförande samtiden är sysselsatt. Att språkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
