Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 JOHAN NICOLAI MADVIG.
enda ändamål är att vara ett meddelelsemedel, en åsigt,
som föreföll Humboldts och äfven Hegels lärjungar (t. ex.
Snellman) så paradox; att de språkliga formerna icke fram-
kommit som led i ett system af medvetna inre former
utan hvar för sig, efter enskilda motiv och utan att den
allmänna betydelsen varit för de talande klar, och sedan
efter analogi användts på flera förhållanden; att de icke
uppkommit organiskt 2ed orden utan själfva ursprungligen
varit ord eller för sig betydelsefulla ljud; att denna upp-
komst står fast, men att vi i det enskilda icke förmå att
uppvisa betydelsen af de element, som användts vid form-
bildningen, och i följd däraf icke öfverallt eller till och med
sällan förmå att utleta formernas grundbetydelse, hvilket är
något annat än att till en abstrakt allmän formel reducera
det gemensamma i formens användningar; att de yngre
språkens sätt att medels hjälpverb och prepositioner m. m.
uttrycka föreställningarnas form och förhållanden är lika enlig
med språkets uppgift och i sig lika gammal eller äldre än
de slutna formerna — allt detta, som Madvig har gemen-
samt med just den nyaste språkvetenskapen, hos Whitney
och, med större utsträckning för analogiens inflytande, hos
Delbrueck och Brugmann, har med originalitetens friskhet och
klarhet framträdt i Madvigs afhandlingar från 30—50-talet
af detta århundrade, och blott den förstår att rätt läsa hans
speciela språkläror, som vet att de hvila på grunden af hans
språkfilosofi. Också i mången enskild punkt har Madvig
visat vägen till en historiskt riktig och nu allmänt erkänd
uppfattning, t. ex. af nominativens och ackusativens betydel-
ser i deras skilnad från casus obliqui och af det som är
»sanning och misstag» i den lokalistiska kasusteorien, om lat.
fut. på —so af presensstam m. m. (1834). Men själf tycktes
mästaren lägga mindre vigt på dessa speciela resultat af
historisk språkforskning, än å ena sidan på sin allmänna språk-
teori, >som dannende grundlaget for en klar og sikker be-
visthed om al historisk og empirisk sprogforsknings opgave,
methode og sande betydning> (1871), å andra sidan på sina
empiriskt syntaktiska arbeten, hvilka i allt äro grundade på
ett icke blott flitigt och själfständigt utan genomgående
kritiskt begagnande af litteraturen. Det är som han hölle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
